Surfan kommenterar Melodifestivalen 2017. Deltävling 2.

Varje deltävling i den svenska Melodifestivalen bjuder på nya höjder av uselhet. Man sätter sig framför TV'n, projektorduken, iPaden eller liknande i hopp om att åtminstone några ljuva toner ska vandra från det närliggande högtalarelementet till ens trumhinna, för att snabbt upptäcka att trumhinnan börjar känna sig självmordsbenägen och villig att punktera sig själv med ett spjut av gammalt öronvax.

 

Då börjar vi att ge oss in på veckans nedåtgående spiral av ickemusikalitet.

 

Melodi nr 1.
Mariette - A million years
The queen, sorry, The Queer of Svettiga Dreads är här igen. Det är rätt tragiskt och det tar verkligen emot att skriva detta men detta är det bästa bidraget hittills i år. Hon sjunger bra och jag kan faktiskt nynna på melodin ett par timmar efter programmet.
De där toalettpapperinlindade mumiesnubbarna i bakgrunden är ju kanske lite symboliska. Mariette kanske gillar att linda in sina flickvänner i toapapper och "never let them go".
Nåja, whatever float her boat... uhum... toilet?

 

Melodi nr 2.
Roger Pontare - Himmel och hav
Roger Punda.... sorry... Pontare har återigen hittat den roliga barken i skogen och liksom en biker-jultomte vandrar stämningsfullt in på scenen i bästa Gandalf-anda.
Ibland funderar man på hur gammal och skröplig man måste vara för att uppnå sitt bäst före datum.
Nåja, bäst före har nog passerat för länge sedan i detta fall. Nu är Roger lite i den där korgen på City Gross med konserver som ingen längre vill köpa, den korg i hörnet det står "5:- / Kort datum" på.

 

Melodi nr 3.
Etzia - Up
Veckans färgglada instag i kulturen chockar genom att absolut inte kunna ta en enda ren ton, vilket är mycket, mycket ovanligt för människor av hennes etnicitet, vilket i sig är en bedrift.
Hon arbetar tydligen aktivt för citat "en strukturell förändring av den mansdominerade musikbranschen".
Det är fantastiskt bra att låten är skriven av 3 män och henne själv. "Boom", Etzia.
Dags att rulla till Jamaica och göra Dance Hall ingen vill dansa till där.

 

Melodi nr 4.
Allyawan - Vart har du vart
Kvällens representant för alla Sveriges no go zoner är här. Finns det något som heter mysgangsta så ger nog Allyawan begreppet ett skäggigt ansikte.
Detta är så pinsamt dåligt att endast hans mamma kan tycka om det, eller låtsas tycka om det.
Det är säkert hon som med sin mustaschprydda överläpp lärt honom att tala korrekt svenska som i titeln, och det gick ju som mamma brukar lyckas med saker: så där. Samma gäller produktionen av artisten.

 

Melodi nr 5.
Dismissed - Hearts align
Det finns så mycket elakt jag vill skriva nu att självasta Anton LaVey skulle varit stolt över mig.
Scenen förvandlas till en dragshow med några killar utklädda till Twiggy, Tant Agda, Corpse Bride och Mariette. Allt blir till en bögorgie som förstärks extra mycket när 4 killar står i fyrkant, håller on varandra och sjunger "we've been aiming at eachother, taking shots on one another".
Sångare, den som ser ut som Twiggy, låter exakt som Ola Salo och låten är skriven av bl.a. Ola Salo.
Dismissed, you are... dismissed.

 

Melodi nr 6.
Lisa Ajax - I don't give a
My little pony goes gangsta. Seriöst, vill inte låtskrivarna att låten ska vinna? Jag menar, den skulle ju aldrig få vara med i ESC, då många länder är känsliga mot svordomar. Att sjunga "fuck" öppet i Kiev tror jag inte är så populärt, man skulle få skriva om delar av texten.
Lisa verkar ha fått en släng av hybris. Hela hennes scenografi bestär av en massa bilder och videoklipp på henne själv. Lite me, myself and I.
Detta inslag går att avnjuta ändå. Man stänger av ljudet, förser sig med en rulle hushållspapper och kör låten på repeat några gånger. ;)

 

Melodi nr 7.
Benjamin Ingrosso - Good Lovin'
Justin... nej Benjamin, smilfinkarnas konung har välinövat beteende och scenspråk. Han har nog tittat en del på mamma Pernilla i duschen... nej, jag menar på scenen.
70-tals disco och en ung smilfink går ihop lika bra som italiensk olivolja och svenskt snöblask, vilket Benjamin själv är en produkt av.
Allt är intränat i minsta detalj. Hade han fått en fråga om vad han mest önskar sig i världen hade han automatiskt svarat "fred på jorden och botemedel mot cancer".
Det är lika äkta som Wahlgrens realityshow.

 

This is Tellus calling.... Good night for now....