Sanning 6: Min bästa vän

Vänner växer inte på träd, men man odlar fram vänskap. Det är en lång process, som kräver tålamod och engagemang.

Vänskap för mig är en relation mellan två eller flera människor som grundas i ömsesidig respekt och förståelse.
Som vän accepterar man varandras bra och dåliga sidor, respekterar begränsningar men pushar för saker som gör en gott. Man är alltid ärlig och talar aldrig illa om någon gemensam bekantskap. Man lyssnar och tar till sig varandras åsikter även om man inte håller med.
Man ger varandra stöd i svåra beslut och hjälper när saker går åt helvete.

Jag har ett tusental bekanta, ett antal kompisar, men bara 2 nära vänner.
Vi har varit vänner sedan många år och det ser ut som vi får dras med varandra även framöver, vilket jag ser fram emot.
Tack M & J för att ni finns (även om ni inte läser denna blogg, hihi).

Vill även slänga en tanke till alla mina kompisar. Jag är kräsen när det gäller kompisar och "bryter" om jag inte vill umgås med någon. Men alla mina nuvarande kompisar och "bekanta": Jag gillar er skarpt, även om vi inte pratas vid så ofta...

Kram på er alla...

This is Tellus calling.... Good night for now....

Sanning 5: Min dag

Nu hann jag tyvärr inte att skriva någonting igår så jag får skriva 2 dagars sanningar idag. Det gör ingenting.

Eftersom ingen av mina dagar är den andra lik och jag är en person som har väldigt svårt för fasta rutiner så kan jag väl försöka mig på att beskriva en "perfekt" dag.

En überperfekt dag skulle bestå av sex och god mat i sisådär 24 timmar i sträck, gärna i kombination med någon bra film och någon man tycker väldigt mycket om, men det skulle nog vara både tråkigt att läsa om och generande för min läsarskara av just nu 4 unika ip-adresser.
Därför kör vi singel-varianten.

Uppgång relativt tidigt, vid 10-tiden. Jag tar på mig lite "festligare" kläder och dricker lite the. Frukost? Vad hette det sa ni?
Det är självklart sommar, soligt och varmt. En taxi väntar utanför vid 11.30 och kör till Stockholm, något enormt shoppingcenter, typ Kistagallerian.
Där börjar jag dagen med lunch, kanske sushi? Ett shoppande varvas med en och annan espresso samt slappt betraktande av de 1000-tals människor som passerar vid korta pauser. Efter kanske 4 timmars shoppande kör taxin vidare till kanske något spännande museum, någon annorlunda utställning som jag gärna vill se, eller varför inte Cosmonova.
Alternativet är att vara kvar i centrum och shoppa en stund till samt äta på en dyr restaurang för att sedan skjutsas till en koncert med något favoritband, Alphaville, Poets Of The Fall, Magnum, Marillion, Dream Theater kanske?
Konserten är slut vid 22-tiden och det är dags att bege sig till något trevligt uteställe, inget jävla Spy Bar där inte. Det ska helst vara lite "annorlunda", typ Club Royal, eller Tabu. Lack och läder ska det vara, och många udda, spännande människor. Vackra kvinnor och bra bartenders är en förutsättning för en lyckad kväll.
Festen pågår fram till småtimmarna då taxin hämtar upp och kör hem en lite småpackad och rätt slutkörd Tomas. Inget hotell, det ska sovas i egen säng!

Ja, ni har rätt, jag är rätt omåttlig när det gäller att göra allt på en gång. Jag är en sån där jobbig människa som inte ligger på stranden på en utlandssemester utan åker på alla tillgängliga aktiviteter, helst 2 gånger samt varvar dessa med shopping och annat utforskande.
Kanske därför jag har svårt att hitta en livskamrat. Inte många orkar med mitt tempo.

This is Tellus calling.... Good night for now....

Sanning 4: Vad är kärlek?

"What is love? I'm getting closer to that. And the closer I get. The more I loose my faith in loneliness." - Marian Gold, låten "What Is Love?" på skivan "So Long Celeste".

Ja, vad är kärlek? För vissa är det endast en kemisk, hormonell reaktion, för andra är det mycket mer. Vad innebär det för mig?

För mig är det den ultimata känslan, en känsla som inte kan liknas vid något annat, möjligen djupaste, mörkaste hat. En känsla man upplever kanske en, kanske två gånger under en livstid.

Personligen har jag svårt att förstå hur man kan älska sitt husdjur, en bil, nån annan sak, eller t.o.m. sin släkt. Jag är nog ganska digital. Antingen älskar jag någon till 100% eller inte alls. Ja, jag borde säkert uppsöka en eller ett dussin psykologer, men så är det.
"De tre orden" tycker jag slösas bort onödigt mycket nuförtiden, man säger dem till människor man inte känner och smörjer in dem på andra för egen vinning.

Kärlek för mig är uppoffring, frivillig sådan. Att sätta sig själv i andra hand, att bry sig om en annan människa mer än om sig själv.
Alla ni som har partners och sina älskade där ute, har ni någon gång funderat på vad som skulle hända i en extrem situation? Ponera att ni är i en situation där någon av er måste dö. Partnern kommer att krossas av en jättelik båtmotor om just DU inte knuffar bort honom/henne och dör själv.
Hur många skulle göra det? Hur många skulle kunna offra sitt liv? Hur många skulle offra sin bil? Hur många skulle offra sitt rykte för någon? Hur många skulle offra några tusenlappar?

Det är nog rätt tänkvärt. Många där ute säger att de älskar någon över allt annat men är inte beredda att offra något. Äkta kärlek för mig är att vara beredd på (men förhoppningsvis inte behöva) att offra allt, utan minsta tvekan....

This is Tellus calling.... Good night for now....