Diskriminering på Birka Cruises

Idag är jag nedstämd. Jag är nedstämd för att jag är trött på att särbehandlas, att inte kunna få ha mina mest grundliga mänskliga rättigheter tillgodosedda.
Jag möts ibland av människors medlidande blickar, andra människors fördomar och vissas förakt. Allt detta uteslutande för att jag råkar använda mig av en rullstol två tredjedelar av dygnet och är försvagad i kroppens muskler.
Det händer inte lika ofta nu som förr, att jag särbehandlas, att jag inte får vara en fullvärdig medborgare i vårt samhälle.

 

Idag är en sådan dag.
Jag hade planerat i flera veckor och verkligen sett fram emot att få åka på en kryssning tillsammans med ett 15-tal av mina vänner. Vi var alla taggade till fullo inför årets kryssning, som flertalet gånger tidigare.

 

Men denna gång blev det tvärstopp. På grund av min funktionsnedsättning är jag beroende av mina personliga assistenter. Jag behöver hjälp med i stort sett allt det praktiska.
Mina två heltidsassistenter är båda 21 år gamla. Det är två fantastiska, seriösa tjejer med hög arbetsmoral och arbetsvilja.
Eftersom jag som så många gånger förr valt Birka Cruises på grund av deras fina fartyg blev det så även denna gång, men den här gången godkändes inte mina assistenter som resenärer då Birkas åldersgräns är 23 år.

 

Jag har nu i en veckas tid mailväxlat med Birka Cruises VD, Satu Andersson och förklarat att assistenterna är i tjänst under resan, jag tar fullt ansvar för dem och att utan dem blir det ingen kryssning för mig. Jag har även påpekat att det har gått bra alla tidigare gånger.
Birka Cruises har varit helt oförstående och hänvisar till sin åldersgräns, trots att jag haft med mig 21 åriga assistenter vid flera tillfällen förut.

 

Jag känner mig kränkt och diskriminerad. Utan mina assistenter får mina 15 vänner åka utan mig eller stanna hemma. Det är ingen rolig situation föör någon bara för att man inte har någon vettig handikapp-policy hos Birka Cruises och prestigemässigt håller fast vid någonting som man som VD lätt kan dispensera.
Jag har ett mycket aktivt liv. Jag är ofta ute på krogar, nattklubbar och restauranger, många med 23 eller 25-års åldersgräns. Jag har aldrig tidigare blivit nekad att komma in någonstans på grund av att jag har en assistent med mig som inte har åldern inne. På samtliga ställen jag varit på har man förstått att om man nekar assistenten så nekar man indirekt mig, vilket faktiskt är ren diskriminering.

 

Just nu känner jag mig bara ledsen men vill samtidigt påvisa att en sådan diskriminerande behandling och denna ignorans och nonchalans är inte okej!

 

Ni som läser detta, dela vidare med era vänner och bekanta, för att bilda opinion! Ni som orkar, släng iväg ett mail till Birka Cruises VD, satu.andersson@birka.se eller deras marknadsansvarig marcus.hammarstrom@birka.se och säg att ni stöttar mig. Kom bara ihåg att hålla god ton!
Mitt namn är Tomas Brun. Hänvisa gärna till mig.

 

 

Glad 6e Juni!

Det värmer mitt svenska hjärta att vara ute i våra sociala medier detta år. Jag har sällan beskådat så många flaggor på Facebook, så många "glad Nationaldagsönskingar" på Twitter eller så många Sverigebilder på Instagram som i år.

 

Vi har en gemensam fiende. Vi svenskar, vi européer, vi världsmedborgare har under senare år fått erfara tragedier, skräck och oro på grund av den mörka kraft som gjort sig mer och mer påtaglig i våra liv, krupit in i vår vardag, invaderat och begränsat vår fria livsstil.
Terrorn finns där oavsett hur opåverkade vi låtsas vara, den har tyvärr blivit en vardagsföreteelse. Dagligen skördar den oskyldiga liv, New York, Paris, Orlando, Stockholm, Paris, Nice, Paris igen, London... ja, jag avslutar med tre punkter då detta är blott en början.
Det pågår ett heligt krig i vår värld oavsett om vi väljer att blunda för det eller inte.

 

Men en gemensam fiende förenar. Den får oss att hålla ihop, stå emot och känna oss stolta över vem vi är. Mörkret får oss att säga ifrån och utbrista att det är nog nu, vi kommer aldrig att ge upp våra värderingar, vi kommer alltid att kämpa emot terrorn, skräcken, dödandet och kvinnoförtrycket. Vi kommer att med gemensam kraft slåss till sista bloddroppen för att terrorns mörka krafter aldrig ska få vinna!

 

Så låt oss förtsätta känna oss stolta över att vara svenskar, våra värderingar, vår frihet och oberoende, vår yttrandefrihet och demokrati, vår jämlikhet, vår syn på människor med alternativ funktionalitet och sexuella preferenser, vår känsla för vad som är rätt och fel!

 

Du tronar på minnen från fornstora da'r, då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var. Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

 

This is Tellus calling.... Good night for now....

 

 

 

Grattis på Internationella Kvinnodagen!

Först vill jag gratulera alla underbara kvinnor där ute på er dag!
Jag tycker att ni förtjänar många fler kvinnodagar än bara en, kanske vore det rättvisst om 182½ dagar var kvinnodagar?

 

Men mina största tankar går till de kvinnor, tjejer och flickor i världen som inte tycker att denna dag är så viktig. De har andra saker att tänka på.

 

Jag tänker på de miljontals flickor som blir könsstympade varje år i stora delar av Afrika, jag tänker på de flickor som säljs som sexslavar i Indien och Pakistan, jag tänker på spädbarn som dödas vid födseln i Kina bara för att de är flickor, jag tänker på de flickor som i så unga åldrar som 8 tvingas att gifta sig med 40-åriga män i Mellanöstern, jag tänker på alla kvinnor som tvingas att bära niqab bara för att deras män bestämt det, och jag tänker på alla de kvinnor som får stryk för att de säger ifrån.

 

Jag tänker även på de 67% av våra svenska tjejer som får sin mänskliga frihet begränsad för att de är rädda att gå ut själva på kvällarna. Och de tjejer som inte får umgås med vem de vill eftersom deras pappor och bröder inte godkänner det. Jag tänker på de tjejer som inte lyder och blir hedersmördade.

 

Det är så lätt att säga "jag är feminist" och tycka att det viktigaste är att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete för att sedan blunda för de riktiga kvinnoproblemen i världen. Vi har inga feminister i Sverige, vi har verkligen ingen "feministisk regering".
Inte förrän vi aktivt arbetar med att hjälpa världens alla kvinnor, inte bara Britta på personalavdelningen, som tycker att hon ska ha en högre lön.


This is Tellus calling.... Good night for now....