Kick me in da butt!

Någon får nu göra en god gärning både för samhället och undertecknad genom att högtidligt och skoningslöst sparka mig i röven.
Jag har ju hållit på med musik sedan många år och alltid haft något projekt på gång. På sistonde har jag både köpt in och fått en del bra gear för att framföra och spela in min musik. Det enda som saknas är inspiration och vilja.

Jag har 12-14 bra låtar till ett album. Flera av dem är färdiga, andra ska slutmixas och några "finputsas" och sjungas in.

Några av låtarna är riktigt starka och det kan bli en eller ett par "hits". Nu menar jag kanske inte partyhits, men såna som finns kvar hos en något bevandrad åhörarskara.
Nu måste jag bara få ur mitt något överviktiga arsle ur den berömda vagnen och se till att återigen fånga min potential och köra igång med musiken!

Glada heja-rop välkomnas. Jag behöver det just nu.

This is Tellus calling.... Good night for now....

Boxerkalsonger är GAY!

Härmed kommer en seriös varning till den svenska kalsongimportindustrin, hela min omgivning, mina vänner och bekanta samt hela min hemstads övriga innevånare.

Jag har nu snart slut på kalsonger! Endast sisådär 50 par kvar. Och vissa av dem är något slitna.
I ren förtvivlan försöker jag nu att få tag på nya, men inser att mina kalsongdagar nu är räknade!


Av någon mycket sjuk anledning har den svenska importindustrin fått för sig att boxer är inne och bra. Man tar hem och säljer nästan uteslutande boxerkalsonger i de flesta herrbutiker. Nån enstaka gylflös brief påträffas ibland i någon låda personalen inte hunnit skicka till Ukraina.


Här börjar problematiken. Om man som modemedveten man sneglar på de "riktiga" modeländerna som Italien och Frankrike, hell, även USA inser man snabbt att boxerkalsonger alltid har, är och kommer nog alltid att uppfattas som omanliga och lite gay. Man ser aldrig någon riktig man iklädd boxers, endast småpojkar och pojkar av pojkläggning.
Det är endast hos oss i Skandinavien som den allmänna strävan att "förgaya" den svenska mannen är så stor att det knappt säljs några manliga briefs med rejäl gylf!
Och i ett land där modet styrs av gurus som Blondin-Bella kan man inte förvänta sig något annat.


Här kommer nu varningen och vädjan. Mina kalsonger är snart slut och hittar jag inte nya, manliga briefs med rejäl gylf så tvingas jag att släppa ut familjelyckan på grönbete och helt enkelt köra "commando", vilket jag lovar blir en mycket obehaglig upplevelse för alla berörda!


This is Tellus calling.... Good night for now....

Jag vill inte ha barn!

Varför betraktas man automatiskt som en utomjording när man ärligt säger det?
Jag menar, jag har absolut ingenting emot dem och de verkar gilla mig, det ser man bara när man går på stan. Bara jag får ögonkontakt med nån liten parvel i sin barnvagn eller osäkert stapplandes bredvid sin förälder så lyser de upp när de ser mig, skrattar glatt och bjuder på en och annan vinkning.


Problemet ligger i mitt tidsperspektiv. Jag är 36 nu. Och ska jag träffa en tjej runt 30 nu så vill hon ha barn omedelbums, så är kvinnan skapt. Men jag vill gärna vara i ett förhållande länge innan jag ens funderar på tillökning. Med länge menar jag flera år, så att man är någorlunda säker på framtiden. Så länge vill ingen normalt funtad kvinna vänta.
Då återstår två vägar att gå. Antingen ge sig ut på de sälla jaktmarkerna där ensamma mammor betar, som redan har barn sedan tidigare och är klara med den saken eller att börja jaga lammkött som har tid att vänta några år. Det senaste alternativet verkar lite overkligt då lammköttet sällan visar intresse för en individ som jag.


Att skaffa egen avkomma känns som sagt något malplacerat som mitt liv ser ut. Och om inget drastiskt händer framöver kommer chanserna till att föra släkten vidare vara färre och färre.
Så med ovanstående argument och förutsättningar kan jag lugnt säga att jag inte vill ha barn. I alla fall just nu. Är jag en dålig person för det? Måste alla människor tänka lika?


Sedan tillkommer den politiska aspekten. Varför ska man vilja skapa ett nytt liv till en värld av svek, ekonomiska kriser, världssvält, krig, arbetslöshet och socialbidrag? Jag vill inte att min värsta fiende ska behöva stå ut med sådant. Och den dagen jag bestämmer mig för att skaffa barn ska de ha kungliga förutsättningar för att deras liv ska vara så bra som möjligt.


Äääh, jag vet att jag är konstig, men flickorna tycker om mig ändå... nåja, i alla fall mormor....


 

This is Tellus calling.... Good night for now....