Om kärlek, kräsenhet och överlevnad

Vad är kärlek? Frågar man ett tusen människor, får man 1023 svar (några ändrar sig mitt i svaret).
Hur viktig är denna känsla för en vanlig människas överlevnad? Många människor ser kärlek överallt, somliga blir förälskade så fort de får en vänlig blick. Andra blockerar kärleken från att någonsin komma dem nära, göra dem sårbara. För det är mycket farligare än man någonsin kan tänka sig, att sänka garden, att släppa skölden till marken med en virvelvind av bränd sand och blotta sitt ännu pulserande hjärta.

Tyvärr så är jag en hopplös romantiker innerst inne. Jag tror på att äkta kärlek finns, men den är mycket svår att hitta. För mig handlar äkta kärlek om att ge bort en bit av sig själv, att vara fullständigt villig att offra allt, sin stolthet, sina värderingar, till och med sitt eget liv för en annan människa.
Däremot är det ju inte sagt att man ska det, för är man älskad tillbaka så begär ju inte den som älskar en någonting.

Till råga på allt är jag också väldigt kräsen. För ett antal år sedan lovade jag mig själv att aldrig bli involverad med någon av "fel" anledning, att vara försiktig med att lämna ut några som helst känslor.
Det har fungerat sisådär, jag har inte blivit sårad sedan dess, men inte heller har jag upplevt något positivt.
Så jag vet inte nu om det är rätt väg att gå.
Missuppfatta mig rätt, jag är inte kräsen med att kvinnorna jag möter inte skulle duga åt mig, det kan faktiskt vara tvärtom...

Jag kanske känner igen runt 1000 kvinnor, det är en vanlig siffra för de flesta människor (man menar människor som finns i ens omgivning, allt från kassörskan på banken till ens familj). Av dessa är det kanske runt 5-10 som jag skulle kunna tänka mig att "dejta", vilket rent logiskt är rätt onödigt då jag egentligen kanske bara är kapabel till att få känslor för 1-2...

Ja, jag är nog allvarligt störd, men jag tänker nästan alltid när jag träffar någon ny kvinna "Skulle jag kunna tänka mig att dejta henne?", för att sedan även ställa frågan "Skulle jag kunna få känslor för denna människa?".
Tyvärr är första svaret "nej" i 99 fall av 100 och andra svaret i stort sett alltid ett "nej" .
Såja, jag tror att "partnerchecken" är vanlig och även rent biologiskt betingad. Men jag tror även att "ja"-svaren är mycket vanligare.

Och ja, det finns faktiskt ett par kvinnor i min bekantskap (de 1000) som är så pass "perfekta" att jag skulle kunna tappa fotfästet för en stund, med risk att förlora sig själv.
Nu börjar säkert spekulationerna hos mina kära 3 läsare om jag är kär eller nåt dylikt. Dem ska jag knäcka direkt, det är jag inte, man kan inte ha känslor för någon man inte känner, men den kan likförbannat vara "perfekt" i ens ögon.

Nåja, så var det ju överlevnaden också. Jag är tämligen övertygad om att jag inte kommer att känna kärlek igen i mitt liv, det är helt enkelt för sent. Nej, nej, inga snyftartankar nu, jag menar detta helt objektivt, med hård, manlig logik.
Man får därför nöja sig med flyktiga nöjen: sprit, pårr, musik, prylar och resor. Allt sådant som får en att överleva... ett litet tag till...

This is Tellus calling.... Good night for now....

Cover my eyes

Cover my eyes
The light falls on her face
Dangerous lines
Dangerous colours and shapes
Ferocious designs
Connected and ready to play
Buttoned up tight
Crimson and halloween white

- Marillion

Ibland, rätt sällan träffar man någon i vars sällskap allting känns rätt och naturligt. Man pratar med varandra helt öppet, utan att behöva agera, utan att behöva låtsas vara någon man inte är. Det kan vara en vän, en flört, en ytlig bekant eller någon man träffat via nätet.
Allt känns bara bra och naturligt, inget är tillgjort. Om man träffas kan man bara sitta helt tyst i varandras sällskap och fortfarande trivas. Välmåendet och den passiva interaktionen behöver inte grumlas av onödiga samtal eller framtvingade kommentarer. Man bara är...
Sådana människor ska man vara rädd om, de är unika, de är en del av ens egna väsen. Ibland stannar de ett tag, ibland är de kvar för evigt och ibland förlorar man dem, utan någon förvarning.

När ni känner så för någon, släpp inte taget, åldras tillsammans... även om det endast blir några få dagar....

This is Tellus calling.... Good night for now....

S

Söndagens starka sinnesstämning susar såsom syndiga sydvindar. Stadens stenbelagda sidogator sträcker sig som smaragdgröna snokar. Sinnet samlar sina skärvor som sätts samman. Sägner säger suspekta sanningar samt sagor, sällan sanningsenliga.
Stilla smeker sommarnatten skribentens sömniga synnerver. Strax ska sinnen sövas, sängen står still, sval, suktande. Sov sött....

This is Tellus calling.... Good night for now....