If I could turn back time...

Ibland, ganska ofta kan jag känna mig sjukt deprimerad. Jag kan pendla i humör mellan att vara glad, enervgifylld och initiativtagande för att halvtimmen senare vara passiv och suicidal.
Jag vet, det låter som någon konstig blandning av depression och Borderline, men jag har ingen diagnos, enligt psykologen är jag fullt friskt med tecken på depression sannolikt orsakad av hög iq (hjärnan begrundar saker för detaljerat).

 

Men i dessa stunder av både destruktiv och till viss grad konstruktiv självinsikt kan jag något motviligt blicka tillbaka på det förflutna och ställa mig frågan "Om jag fick dra tillbaka klockan, skulle jag förändra något?", i syfte att ta lärdom av mina misstag.
Jag brukar dock ganska omgående inse att jag förmodligen är fullständigt fullärd, då jag hittar väldigt få tillfällen under mitt 30+ åriga (håll käft!) liv där jag skulle vilja förändra något.

 

Allt, varenda detalj i vårt förflutna, varenda gång vi blivit sårade eller sårat någon, varje gång man gör något idiotiskt och får ta konsekvenserna, varje gång vi skadat oss själva eller någon annan, varenda gång vi gjort en dålig affär, varje uselt ligg, varje gång man råkar kläcka ur sig något som man inte menar, varenda gång man gått med på saker man inte vill eller fått någon annan att göra något den inte vill.

Den person man är idag, just denna dag är faktiskt en direkt produkt av allt det ovanstående.

 

Jag skulle inte vilja förändra mycket, självklart har även jag gjort saker som jag skulle vilja ha gjort annorlunda, inte o-göra, bara göra på ett något annorlunda sätt. Det mesta handlar om dåliga ordval eller dålig timing, men med bibehållen utgång.

 

Begrundandes detta kan jag nog känna mig nöjd ändå, och ganska lyckligt lottad. Många människor lever med en ångest över saker de gjort. Ångest som följer efter dem vart de än går, som vägrar att släppa taget.

 

Vad ångrar vi? Varför? Om vi gjorde på något annat sätt, skulle det verkligen förändra något i längden?
Finns det inte en risk att vi idag var helt andra personer om vi inte gjorde det vi gjorde? Hade vi velat det?

 

Inte jag... faktiskt inte...

 

This is Tellus calling.... Good night for now....

Jag är inte någon potentiell våldtäktsman!

Jag läste en artikel häromdagen. Den handlade om en snubbe som råkade kliva av bussen sent på kvällen på samma hållplats som en ung tjej. Det visade sig att de skulle åt samma håll så han var tvungen att bete sig på ett konstigt sätt för att tjejen inte skulle bli rädd.

Jag kan förstå detta. I dessa tider när våldtäkter och överfall är vardagsmat trots att Betnér skriker sig hes om att "Sverige har aldrig varit tryggare" bör man självklart visa hänsyn till andra människors oro.

 

Det jag totalvägrar att köpa är raden där killen skriver "Vi män måste betrakta oss själva som potentiella våldtäktsmän!".
Nej, nej och åter NEJ!
Jag tycker inte att någon man ska behöva nedvärdera sig själv genom att betrakta sig själv som en potentiell våldtäktsman. På samma sätt vägrar jag se mig själv som potentiell mördare, trots att jag äger en kniv.
Om alla vi män ska börja kollektivskuldbeläggas för något en liten, sjuk minoritet står för, så dröjer det inte länge innan vi sitter i en kyrka och piskar oss själva på ryggen för att sona andras synder.

 

Nej, jag är stolt över att vara man. Jag är inget annat än en man, en riktig man. En som inte våldtar eller ofredar, en som respekterar alla människor oavsett kön. En som inte slår sin fru, och som inte tvekar att gå emot någon som gör det. En som inte tänker "det är inte min sak", men som inser att det är allas vår sak.

 

Vi män ska inte ta på oss någon skuld. Vi ska däremot förhindra att våltäkter, överfall, ofredanden, kvinnomisshandel och trakasserier får fortsätta.
Det är vår plikt att skydda dem som blir utsatta, oavsett pris. Det är vår plikt att engagera oss.

 

Jag har gjort det förr och inför sommarens härliga utekvällar och nätter utmanar jag återigen er riktiga män där ute.
Ta en liten extra omväg genom närliggande parken på väg hem från krogen för att kolla att allt är lugnt. Erbjud er att följa med tjejkompisen en bit på vägen hem. Se till att folk kommer hem ordentligt om de är för packade, utan nyträffat sällskap.
Kommunicera med människor, även främlingar. Ett enkelt "Är allt bra?" riktat till någon som befinner sig i trängt läge kan rädda liv.
Och först och främst, visa alltid civilcourage och titta inte bort om någon kränker, ofredar eller mobbar.

 

This is Tellus calling.... Good night for now....

 

Johannes 8:7

Vilka är vi att döma andra människor? Jag är självklart för att lagar ska följas i högsta möjliga grad och att man ska straffas om man inte följer lagen. Däremot bör ett lands lagar vara levnde och föränderliga.

Världen ser inte ut idag som den gjorde när många av lagarna i ett land skrevs, därför bör lagen anpassas till gällande världsbild.

 

Det jag närmare syftar på är hur vanligt det är nuförtiden med dömande av våra bekanta, vänner och även människor som vi inte ens känner. Jag brukar rygga lite varje gång någon i omgivningen får eller ger en dömande kommentar.
I min enfald trodde jag att denna stämpling av människor blivit bättre i den öppna, toleranta värld vi lever i. Men tyvärr tycker jag att jag under de senaste åren sett och hört en extremt dömande och nästan hatisk atmosfär bland människor, särskilt i yngre åldrar.

 
Detta gör att många bekanta inte törs att leva sina liv på det sätt de vill för att de är panikrädda att få en stämpel. Det drabbar alla, oavsett vem man är.

Är man tjej och haft fler än 3 partners på ett halvår är man automatiskt "slampa" eller till och med "hora". Är man en man över 40 och intresserad av yngre tjejer är man automatiskt "gubbsjuk" eller "peddo". Har man silikonbröst är man automatiskt "ytlig" och "luder", samma sak om man råkar ha urringning. Har man något slags funktionsnedsättning är man automatiskt utvecklingsstörd eller impotent. Har man en thailändsk fru har man automatiskt "importerat" henne och ser hon dessutom bra ut så är hon självklart "köpt".
Har man en fin bil så har man sålt knark och råkar man ha dålig hy så är man själv "pundare".
Alla muslimer skär halsen av kristna och alla Sverigedemokrater är nazister.

 

Jag blir faktiskt illa berörd när jag råkar höra unga människor sätta fula stämplar på andra människor, till och med deras egna vänner. Jag blir ännu mer illa berörd när äldre människor spekulerar, myglar och sprider rykten.
Om människor bara kunde se sig själva i spegeln, inse att alla är vi människor, ingen är fläckfri och sköta sina egna liv istället för att ha åsikter om andras, så skulle denna värld vara en bättre plats att leva på!

 

This is Tellus calling.... Good night for now....