Vad är detta?

Nu måste jag fråga om en sak. Jag behöver verkligen att någon förklarar vissa saker för mig. Jag förstår inte riktigt. Vad är det där alla lever i och ständigt söker efter?

I min omgivning finns det många människor, jag träffar mina vänner och bekanta dagligen. Ibland får någon av dem ett SMS, blir glad och det börjar glittra i personens ögon. Någon annan klär upp sig extra fint för den ska träffa någon. En tredje berättar om ett spännande möte på bussen ner till stan. Någon annan går hem från sitt arbete och längtar efter att komma hem och träffa någon. Ytterligare någon köper en present  som någon ska få, utan någon speciell anledning. Någon annan tänker drömskt om något som hände natten innan. Eller något som ska hända i kväll. En annan person köper med sig en påse godis som den inte tycker om själv, bara för att någon annan gillar just den sorten.
 
Människor runtomkring mig beter sig konstigt. Vad är det där alla viskar om? Vad är det som gör att man blir lyrisk av ett litet SMS eller en blick på bussen?
 
Kan någon förklara?
 
This is Tellus calling.... Good night for now....

Och så till något allvarligt...

För omväxlings skull känner jag att det är dags att behandla ett allvarligt och mycket oroande ämne. Jag har under de senaste åren begrundat denna otroliga kyla och själviskhet som liksom en gråbrun skugga sveper över vår blågröna planet. Mänskligheten har på något märkligt sätt stannat upp i sin utveckling, inga större framgångar har uppnåtts inom teknik, medicin eller på det andliga planet. Vi har inte heller gjort speciellt mycket för att hindra miljöförstöringen, världssvälten, den kommande vattenbristen eller överexploateringen av Gaia.

 

Givetvis görs det små framsteg inom alla områden, men ingenting som förändrar våra liv har uppkommit under de senaste decennierna.

 

En förklaring till detta kan ju vara den allmänt rådande likgiltigheten. Någonting sker runtom oss, någonting otäckt. Vi bryr oss inte om varandra längre, de flesta gör det de gör endast för egen vinning och gör de något snällt mot någon annan så gör de det indirekt för sin egen vinning, för att vinna popularitet, få något slags positiv respons eller av andra skäl. Det samhälle vi lever i ser mörkt ut. Öppnar man vilken lokaltidning som helst, möts man direkt av våldsbrott, rån och konflikter.

 

Vi lever i ett samhälle där små barn plågar ihjäl eller kallblodigt mördar smådjur, där polisen har gett upp tanken på att fånga brottslingar då de oftast blir omedelbart frisläppta av inkompetenta åklagare, där småbrott som snatteri och ringa misshandel inte medför några som helst påföljder, där man får 2 års ungdomsvård för att iskallt stena ihjäl sin 15 åriga flickvän, där gruppvåldtäkter i så låga åldrar som 14-15 inte är något ovanligt, där ficktjuvar muddrar en berusad person på pengar och låter denne ligga på tunnelbanespåret för att krossas av tåget, där man misshandlar någon bara för att man vill ha dennes cykel, där gamla människor blir rånade i sina egna hem, där sjukvårdspersonal stjäl från de gamla, där sjuka och ensamma människor blir utan den hjälp de behöver!

 

Vill vi verkligen leva i ett sådant samhälle? Är det inte dags att börja lära ut "rätt och fel" till våra medmänniskor, då förra generationen föräldrar misslyckats så radikalt? Är det inte dags att i en liten grad hjälpa rättvisan på traven, då våra trötta poliser hellre sliter ut sina kontorsstolar än sina uniformer?

 

Det är inte fel att ingripa när man ser ett brott begås, det är inte fel att ingripa när någon blir illa behandlad, det är inte fel att påpeka det om någon beter sig illa!

 

Någon på medeltiden sade att man bara kan bekämpa ondskan på två sätt: med kärlek eller svärd. Vi verkar vara på väg mot en ny medeltid.

 

This is Tellus calling.... Good night for now....