Även månen har kalla sidor

Hur väl tror ni att ni, mina vänner känner mig?
Jag är alltid mig själv, självklart. Men man kanske inte alltid visar alla sina sidor.
Jag menar, man kanske uppfattas som en tillbakadragen, inåtriktad person, som innerst inne är väldigt kärleksfull, extrovert och givmild? Eller en person som verkar vara öppen och social, men i själva verket har mörka tankar och hemligheter?

Personligen så snackar jag nog mycket, ibland lite för mycket. Jag har märkt att människor runtom mig ibland tar det jag säger på lite för mycket allvar, kanske för att det förväntas att en gubbe i min ålder ska vara seriös och saklig.
Nej, kära vänner. Mycket av det jag säger är faktiskt en fasad, en humoristisk underverklighet i mitt liv. Jag har människor omkring mig under en stor del av dygnet. För att få behålla mina innersta, privata tankar måste jag ibland kläcka ur mig något luddigt, annorlunda och ibland även lite chockerande, ja, rent utav provocerande.
Detta mest för att förvirra och förvilla.

Men jag tror att många skulle bli förvånade om de fick en inblick i mina innersta tankar, drömmar, värderingar. Det som jag verkligen vill ha och det som jag verkligen vill göra. Det jag innerst inne känner och tänker på väldigt ofta. Så jag behåller allt det för mig själv, ett tag till...

This is Tellus calling.... Good night for now....

Solitary Man

Jag såg en helt underbar film i natt. Det var oerhört länge sedan jag kunde identifiera mig själv med huvudpersonen i så hög grad. Filmen heter "Solitary man", med Michael Douglas i huvudrollen, en för övrigt helt lysande skådespelare.

Filmen handlar om en man i sen 50-årsålder som försöker att leva sitt liv på det sätt han vill.
Han vill leva livet, han vill festa, han vill förföra kvinnor 30 år yngre än han själv, han vill vara fri och obunden, att vara sig själv fullt ut.
Självklart har han hela sin omgivning, sin före detta fru, hans barn och andra människor emot sig.
Det är fascinerande hur människor ska ha åsikter om hur andra ska leva. Det tråkiga är när alla ens vänner och familj vänder en ryggen när man inte lever sitt liv på det "normaliserade" sättet.
I filmen får man följa hans kamp för den simpla rätten att få vara sig själv.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att min omgivning oh samhället i stort inte lyckas kuva mig när jag är i 60-årsåldern.
Jag hoppas kunna vara fri, göra allt jag vill, när jag vill, hur jag vill, och med vem jag vill. Förhoppningsvis kommer även jag fortsätta att festa, resa och njuta av livet på MITT sätt.

Till slut en underbar replik från filmen (Bens svar till att den 19-åriga tjejen han raggar på säger att hennes kille är söt, smart och rolig, allt det han inte är): "I was once, honey. It doesn't last."

This is Tellus calling.... Good night for now....

Inga ord

Intressant det där hur man kan kommunicera med andra människor helt utan ord.
Har ni tänkt på hur enkelt det är? Med gester, blickar, ansiktsuttryck kan man relativt lätt få en annan människa att förstå vad man vill eller behöver.

En arg, bekymrad framtoning ger signalen om att man vill bli lämnad ifred. Ett positivt, glatt uttryck gör en mer kontaktbar. Ett snett ansiktsuttryck avslöjar att man är missnöjd med någons kommentar. En iakttagande blick och omedveten lek med håret ger ett klart uttryck för romantiskt intresse från någon på andra sidan baren.
Rätt fascinerande att vi över huvudtaget behöver ett språk, ett verbalt sätt att uttrycka oss på.

Tänk vad enkelt livet vore om man bara kunde sluta prata för ett tag. Peka på det man vill ha men inte kan ta själv. Ta för sig av det man vill ha utan att behöva förklara sig för någon. Bara finnas, bara leva.

Jag ska nog uppsöka ett buddhisttempel någonstas i Tibet....

This is Tellus calling.... Good night for now....