Polariserad

Fan, nej, jag vill hem. Vad gör jag här? Mmm, jag måste vara här. Det kanske blir bättre. Någonting bra kanske händer ikväll. Kanske. Fast inte som det är nu. Jag vill inte. Jo, jag vill. Det krävs så lite för att allt ska bli bättre. Bara några ord. Ord som man menar.
Varför tittar hon på mig? Jag känner igen blicken. Typisk tycka synd om blick. Jag vill bara spy. Jag måste hem. Nej, upp med masken din lögnare! Det är ju det enda du är bra på, skådespeleri. Att aldrig visa något utåt. Fast det börjar skina igenom. Nej, det får inte skina igenom. Nej, det får ALDRIG skina igenom.
Jag måste gå nu. Fast jag kan försöka en stund till. Jag kan vara här och inte göra något väsen av mig så kanske jag avleder uppmärksamheten ifrån mig. Hoppas. Fan, det sket sig.
Sitter skjortan bra? Det spelar ingen roll. Ingen skjorta sitter bra när man ser ut så här. Orka bry sig. Jag kunde kommit hit inlindad i bandage, ingen bryr sig ändå om mitt utseende. Att se bra ut har bara betydelse för människor som har något sexuellt värde. Inte för mig. Så vad fan gör jag här? Jag är något slags meningslös utfyllnad bland de som betyder något, bland dem som någon vill ha. De vackra.
Jag vill hem, vill inte göra bort mig med min blotta närvaro längre. Orkar inte ta det längre, orkar inte bjuda på det längre, orkar inte.
Min bubbla skyddar mig. Ingen kan komma in, ingen vet vad jag känner, om jag känner. Fast jag känner inget längre. Säkringarna har brunnit för länge sedan. Och ingen har brytt sig om att skruva i nya. Alla tror att de vet hur maskineriet fungerar, men de vet inte att det bara är ett grått, plastigt skal innehållande några trasiga kugghjul.
Mer bedövning! Ge mig mer bedövning! Nu! Om jag dricker kan jag låtsas vara full och dra mig undan. Nu kommer trycket igen, som om någon satt på mitt bröst. Det är lugnt, jag vet vad det är. Ingen fara. Men när det blir allvar så hoppas jag att det blir hemma. Vill inte vara i centrum, inte ens för en sekund.
Nu är det någon som pratar om min IQ. Driver de med mig? Ska jag vara stolt på något sätt? Ingen fara, de vet inte bättre. De inser inte att även den snabbaste datorn är helt värdelös om power-knappen saknas. Varför ska människor tro på skitsaker? Som om de hade betydelse.
Nej, jag går hem nu, jag hittar på någon lam ursäkt. Jag vill inte ljuga. Men det FÅR inte skina igenom. Nu tittar de på mig igen och försöker inleda en dialog. Visst, på med den falska charmen. Den kalla och avstötande, på ett nästan sociopatiskt sätt.
Dags att spela hård och vulgär, en ganska rolig lek, som att få spela den onda karaktären i en actionfilm. Det passar mig bra. Jag kan säga vad jag vill utan att bry mig om människor hatar mig. Jag behöver inte bli omtyckt, för jag vet att även om jag var det, så skulle människors inställning inte förändras ett dugg. Jag är för alltid en utfyllnad.
Jag är hemma nu, skönt. Sängen är en bra utväg, tillfällig utväg.
För när gardinerna dras för och ljuset släcks, när alla människor lämnar mig i ensamhetens omfamnande händer, kan jag känna den salta smaken på min kind och med drömmande steg närma mig porten mot en ny morgondag.

This is Tellus calling.... Good night for now....

Maya Piraya

Enligt Mayaindianerna är all vår existens, världens vara eller icke vara, vår framtid och våra öden strikt förutbestämda.
För ca 2500 år sedan tittade man på stjärnkonstellationerna och deras rörelser. Man använde matematiska beräkningar, en stor del fantasi och kanske även lite hjälp från andevärlden och våra förfäder, för att bilda sig en uppfattning, eller i alla fall en illusion av en inblick i vår framtid.
Man skrev ner alla ledtrådar och beräkningar, man skapade en kalender som flera tusen år senare visade sig vara mer korrekt (astronomiskt sett) än alla andra kalendersystem.

Mayafolket ägnade sig som sagt åt populär-astrologi och har sedan dess tolkats och imponerat. I vår tidsålder har vi i bästa Maya-stil, det vill säga med mycket fantasi och fria tolkningar kunnat påvisa dessa små berättelsers pålitlighet.
Man har i viss mån kunnat förutse WW2, orkaner, större översvämningar, digerdöden, ja, till och med attackerna den 11 september 2001.
Man har i alla tider pekat på tillfälligheter och sammanträffanden och det är det enda rätta att göra.
Men tänk om Mayakulturen var så välbevandrad i framtidsskådning att de faktiskt hade rätt?

En mörk och cynisk blick för mig osökt in på den sista profetian, som enligt kalendern ska äga rum den 23e december 2012. En framtidsskådning som helt enkelt informerar om upphörandet av allas vår existens.

Nu vill jag inte måla Xibalba på väggen eller framkalla någon slags ångest, tvärtom.
Om Maya nu hade rätt och alla vi faktiskt bara har ynka 6 månader på oss, borde vi inte släppa allt och börja leva?

Borde vi inte förverkliga, eller i alla fall försöka förverkliga alla dessa "En dag ska jag ...." - löften vi hela tid ger oss själva?
Borde vi inte unna oss den där prylen vi alltid velat ha, men väntat till senare?
Borde vi inte söka det nya, spännande jobbet som vi så gärna vill ha men aldrig trott att vi duger till?
Borde vi inte bryta upp med de människor som bara tär på oss?
Borde vi inte ägna oss åt den nya hobbyn som vi alltid velat ha men aldrig haft tid för?
Borde vi inte försöka hjälpa andra för att genom lite ansträngning från några håll, uppnå sina mål?
Borde vi inte berätta för våra kära hur mycket de betyder för oss?
Borde vi inte resa till våra drömplatser, även om det bara är för några dagar?
Borde vi inte tala om för den fantastiskt snygga tjejen/killen på Facebook att vi tycker det?
Borde vi inte ta mer risker i våra liv?
Borde vi inte avslöja våra lögner och sanningar?
Borde vi inte bejaka oss själva och andra runtom oss mer?

Fast.... Maya kan ju ha fel...

This is Tellus calling.... Good night for now....

Härligt hysterisk hädelse

Nu tänkte jag att diskutera lite runt ämnet religion. Religion är för mig något ganska befängt och motsägelsefullt på lika många plan som det finns inriktningar inom varje större religion.

Ta till evempel vår största religiösa övertygelse, Kristendomen.
Denna lustiga saga handlar om en liten grabb som av någon anledning föds i ett stall, vilket iofs inte alls var ovanligt på den tiden. Vid födseln kom några grannar med presenter till familjen, de var endast tre, men inte heller detta var ovanligt i en liten by kallat Betlehem.
Hans mamma var en enkel kvinna som dejtade en snickare. Inget märkvärdigt med detta, tills det visade sig att hon vänstrat. I sin stora desperation drog hon en vals om en helig ande (även kallad "brevbärarens penis") som befruktade henne trots att hon faktiskt var oskuld.
Seriöst! Jag har ganska höga tankar om snickare, de är bra folk, men tydligen inte så klipska på den tiden.
Josef köpte skitsnacket!
Och vet ni vad det värsta är? Nästan 2 miljarder andra dumhuvuden köpte det med honom!
Att dessutom påstå att bebisen var Guds son är ju inte lite fräckt! Eller?

Andra intressanta vinklar till historien är att grabben växte upp och trodde på detta själv, började använda sig av simpla trolleritrick för att befästa sin roll som Guds son och festade rejält på fisk och vin mellan besöken på Nasareths horhus, där han bejakade sitt Oidipuskomplex genom att ofta besöka en jänta som hette nästan exakt samma sak som hans mor.

Det är ju även motsägelsefullt att herr Christos är förebild för denna världsreligion men i själva verket är jude. Det känns lite grann som om högsta chefen och grundaren av General Motors körde en Mazda, eller Ingvar Kamprad handlade möbler på Mio.

Detta för oss in på nästa religion, Judendomen.
Judendomen är lite av "religionernas wannabe". Jag menar, de har inte ens någon helig skrift. Toran är ju något slags berusad översättning av Gamla Testamentet till ett språk så oförståeligt lustigt som Jiddish.
Seriöst! Har ni hört Jiddish? Det låter som om en kurd och en österrikare fått i sig tre liter tequila och försöker att förstå varandra. Bara på kul kommer de överens om påhittade ord som "schmuck", som bara låter hysteriskt kul!
Judendomen har dock klarat sig genom tiderna mest på grund av alla coola traditioner de skapat. Kan ni tänka er
Jörg och Hazel, två i skaran av de som hittade på Judendomen sitta och spinna:
Jörg - Vi måste hitta på en cool, våldsam tradition för de dumma jävlarna som tänker gifta sig!
Hazel - Ja! De ska skada sig på nåt sätt!
Jörg - Mmmm.... låt de trampa på glas! Det gör ont!
Hazel - Ja, ja, ja! Och så måste vi jävlas med folket lite! Låt oss förbjuda något viktigt!
Jörg - Hmmmm... vad tänker du på?
Båda - JULGRANEN! *ont skratt*
Jörg - Och Julskinkan!
Hazel - Hihihihi.... men vi måste straffa folket för att de är judar ju! Alla andra religioner har sådant, kolla bara på Kristendomen... gör man inte som skägg-pappa-utan-fjantiga-polisonger säger så blir man uppspikad på ett träkors! Vi måste ha något minst lika jävligt!
Jörg - Sant! Nu vet jag! Kvinnorna får jobba ihjäl sig i köket med dubbla uppsättningar av kastruller, tallrikar och får laga dubbelt så många maträtter som alla andra kvinnor! Och kan du föreställa dig hur mycket disk det blir!? Hahahahaha!
Hazel - Ok, ok, ok! Men män då?
Jörg - Om man tar en cigarrsax och en bebis................. *censur*

Sen finns ju de som inte kan bestämma sig. Jag menar självklart Hinduerna.
Herre... hmmm... nåt... vilket veligt folk. Som på ett mycket kreativt sätt, liksom bästa fondförvaltaren "sprider ut riskerna".
Det finns typ lika många inriktningar på Hinduismen som det finns människor i Indien (ja, Hinduismen finns även i andra länder, vilket gör att 2-3 personer kan ibland hänge sig åt samma inriktning).

Fast det där med att sprida riskerna är bra. Jag menar, om man åker i en gammal bil för att man retat upp Anala (materialismens gud) så kan man ju be till Vishnu (en av övergudarna) om att inte krocka. Om man nu krockar och hamnar i ett dike, kan man be till Indra (regnets gud) om att det inte ska regna så att man drunknar i diket.
Men om allt ändå skiter sig så vet man att Shiva står bakom hörnet och kommer att göra slut på hela världsaltet på bara några sekunder.
I värsta fall kan man ju be den förbipasserande kossan om hjälp. Pssst! Den kan ju vara en form av Vishnu eller Ganesha (guden som undanröjer alla hinder).

Sedan har vi den skäggiga religionen Islam.
En härlig mysfarbrorsreligion, om nu mysfarbrorn tror på aga, hustrumisshandel och bokbål.
I övrigt är Islam en religion som mest påminner om tidningen Slitz. Den är skapad av män, för män, som förespråkar analsex (vilket i själva verket betyder att de även gillar män).
För så vitt jag vet vill ingen kvinna INTE njuta av sex, vara klädd i 4 ton svart bomull i 50 grader i solen eller bli stenad till döds för att man ljugit för sin man.
Liksom judarnas Kristendom-wannabe fasoner har ju muslimerna lånat sagoboken kallad Bibel och skrivit om den lite. Man har tagit bort alla otäcka saker som jämlikhet, rösträtt och valfrihet.
Dessutom har man sockrat den lite genom att lova anhängarna rikedomar, himmelrike (förutsatt att man dör för Islam) och 72 jungfruar (förutsatt att man dör en ärofull död för Islam).
Hela Koranen är ju lite som en "reklambroschyr för självmordsbombare".

En annan lustig sak är även detta med Mohammed och avbildningar av honom. Jag menar, man får inte avbilda Mohammed för att man inte vet hur han ser ut. Logiken faller ju i sig själv.
Om jag ritar en "Linus på linjen" och säger att det är Mohammed, blir jag då hatad av hela det muslimska folket?

Jag vet inte om jag ens borde nämna den sista religionen jag tänkt skriva om. Har man inte vanligt folkvett att ens ha en superhjälte till gud, som alla de andra religionerna envisas med, borde man kanske inte omnämnas. Fast iofs, tar man en rikemansson som heter något så jävla häftigt som Sidharta, slungar ut honom ur hus och hem, låter honom träffa massa sjuka männniskor och svälta i 7 år, så är man nog lite ond ändå. Respekt!

Men grabben hade det nog inte så dåligt, med tanke på alla visioner han haft och det nästan DiLeva'skt kärleksbudskap han ville sprida så måste han ju gnagit på några suspekta rötter eller rökt en och annan bong.

Sen finns ju andra lustigheter i Buddhismen. Man tror ju blint på reinkarnation och att man inte bör döda andra levande varelser.
Jag har dock aldrig sett människor äta så mycket kött, fisk och kyckling som man gör i buddhistiska länder.
Kan man skylla överbefolkningen på buddhisterna?

Till slut känns det dock lustigt och lite mysigt att få vara i den gemenskap av människor, det vill säga ALLA på Jorden, som kommer att hamna i helvetet när vi dör.
Samtliga religioner säger ju på ett eller annat sätt att "Om du inte tror på oss, så kommer du att hamna i helvetet!". Logiken säger också att eftersom det är helt omöjligt att vara anhängare till alla religioner samtidigt, så KOMMER man att hamna i helvetet!
Vi ses där mina vänner!

This is Tellus calling.... Good night for now....