Alphadial

Nu är det dags att spy ut min inneboende svavelsyra över årets Melodifestival.
Jag spydde galla för 2 år seedan, missade att förnedra förra årets spektakel och tänker göra bättring nu.

Först och främst är det ju en stor show. Det handlar mindre och mindre om musik och mer och mer om vem som chockar mest eller har häftigaste koreografin och showen.

Jag måste inledningsvis ge beröm till denna fantastiska trio som ska utgöra programledare.
Det är beundransvärt att den mediokra bloggerskan Clara Henry kan vara så naturlig och äkta i direktsändning. I alla strålkastarljus, dataskärmar och koreografi lyckas hon på ett strålande sätt att vara det talanglösa, tråkiga våp hon faktiskt är!
Med avsugninsblick i sin lilla vlogg samt ett och annat "fuck" i direktsändning tror hon att hon kan bli nästa Petra Mede men misslyckas radikalt. Petra är usel på sitt sätt, du är usel på ett annat Clara.
Som något slags musikaliskt inslag utan ryggskott och hemoröjder har man tagit in den rätt duktiga musikalartisten David Lindgren.
Han är väl den enda i denna trio som någonsin tagit en ren ton och har något slags musikalitet i bagaget. Det måste nog gå rätt dåligt för honom ekonomiskt då han tackar ja till att förnedra sig i detta program både halvnaken och som något slags gullegris-maskot.
Sist och minst, då han faktiskt Alzheimer-yrar genom hela programmet, har vi Hasse "Kvinnaböske" Andersson, mannen som gett analblekningen ett ansikte.
Jag vet inte vad som är värst, faktumet att man inte förstår hälften av det människan säger eller faktumet att han tror att han är "cool" när han tar på sig skinnpaj och "rockar loss" med mysrockbandet Mustasch.

Nåja, nu styr vi om min ord-Kalashnikov mot artisterna i delfinal 1, Göteborg.

Melodi nr 1.
Boris René - Her kiss
Boris, vi vet att du gillar Jackson. Vi vet att du vill vara som han, men du blir aldrig som han.
Grejen att låten har ett typiskt Jackson 5 sound och att man lätt kan sjunga "Blame it on the boogie" till refrängen (exakt samma ackordföljd) gör det bara patetiskt.

Melodi nr 2.
Adrijana - Amare
Flyttade runt i Sverige "som galningar" efter hitkomst från Makedonien. Vilket tyder på att hon kan ha tillhört en tiggarfamilj.
Sjunger, eller pratar på svenska och de toner hon försöker ta här och där mellan pedofilflåsen i bakgrunden är samtliga 100% off pitch, så pass mycket att inte ens pitch correction kan fixa det.
Under hela inslaget hoppades jag dock på att hennes vänstra bröst skulle poppa fram ur hennes konstigt designade t-shirt. Inte för att hon ser bra ut, för det gör hon inte, men för att jag helt enkelt är lite nyfiken på hur en tiggartutte ser ut.

Melodi nr 3.
Dinah Nah - One more night
Milfen jag skulle kunna tänka mig att spänna upp på korset i min imaginära dungeon i några timmar.
Hon är en något yngre motsvarighet till Hasse Andersson. Hon tror att hon är häftig, vi låter henne tro det och koncentrerar oss på urringningen.
By the way, låten sög, tror jag.

Melodi nr 4.
De vet du - Road trip
Sean Banan har fått en utmanare i fjantighet. Fast bananen är rätt underhållande, det är inte dessa Södermalmsfjollor. Det är som att resa tillbaka i tiden till de där sjungande brandmännen, snubbla på Basshunter och fastna i något slags falsett-Markoolios anus.
Allt supportat av 2 ovanligt fula dansartjejer iklädda kycklingdräkter.
Folk, det blir inte sämre än så.

Melodi nr 5.
Charlotte Perrelli - Mitt liv
En tant, en gitarr, en stol, en mick, 3 ackord, en ful lugg, 587 ansiktsoperationer.
Det känns otroligt patetiskt och inte alls äkta när en världskänd artist, älskad av tusentals fans sjunger om mobbning och utsatthet. Allt blir bara så påklistrat att man får en akut lust att slå in hennes politiskt korrekta godhetsflin i slutet av låten med en taggig foppatoffla.
Konceptet gitarr och sång funkade någon gång på 80-talet. Ungefär då Perrelli hette Nilsson. Det funkar inte 2017.

Melodi nr 6.

Ace Wilder - Wild child

34-åringen som gång på gång försöker vara något slags busig tonåring som ursäktar dåligt beteende med något slags "vild" personlighet.
Det är inte kul, det är faktiskt lite stört och småperverst, ungefär som när 50-åringar klär ut sig till "naughty schoolgirl".
Ace Wilder, du borde byta namn till "Joker Boring".

Melodi nr 7.
Nano - Hold on
Jag hatar.... vänta... nej... jag fullständigt HATAR dessa jävla snyfthistorier om hur svårt det var i någons barndom, förort, fosterhem och annat jävla dravel.
Lyssna, det är ingen som är intresserad av hur jävligt du hade som ung. Alla ungdomar har det jobbigt. Att du fortfarande snackar om det betyder bara en sak, att du är svag.
Tjock och ful är du också, likaså din dotter som du tydligen gärna utnyttjar för att få pluspoäng hos publiken.
Till din fördel har du dock att låten har en skön groove och du sjunger riktigt bra.
Men seriöst, måste man vara 7 personer för att skriva en låt? Nej, det måste man inte.
Jag har skrivit ett par hundra låtar helt själv och säkert 20% av dem är bättre än det som körs i Melodifestivalen.

Slut för denna omgång. Jag återkommer med deltävling 2 snarast. Det tar på krafterna att vara bitchig.

This is Tellus calling.... Good night for now....