How to treat a muppet - Del 1

Här kommer del 1 i min lilla kurs "How to treat a muppet - en liten kurs i hur man bemöter människor med funktionsnedsättning".

 

Med mina 30+ (uhum) år som rullstolsnyttjande litet freak har jag stött på många människor med något udda uppfattningar om hur man möter och bemöter "såna som jag".

Det är ganska fascinerande hur annorlunda människor kan bete sig mot någon som är det minsta annorlunda, det kan handla om en sån liten sak som en amputerad tumme, en oförmåga att använda sina ben eller en skelning på ena ögat.

 

Baserat på erfarenheter och lustigheter tagna ur min omgivning kommer här ett antal punkter med tips.

 

Låt bli att särbehandla, oavsett om det är negativt eller "positivt". Även "positiv" särbehandling är negativ, alltid. Det kanske låter bra att man får gratis inträde i Parken Zoo, men så länge man inte är blind så kan man faktiskt göra i stort sett allt en gående person kan på Parken Zoo, vilket inte ursäktar rabatt eller fritt inträde.

Jag kan däremot köpa viss anpassning. Ta en rullstolsupphöjning på konserter. Upphöjningen ger mig ingen fördel, den ger mig möjligheten att se spelningen som alla andra och inte endast några rövar framför.

 

Möblera för fan inte om hela jävla restaurangen bara för att jag kommer in på stället. Bordet närmast går alldeles utmärkt, jag heter inte Wallenberg och måste inte ha eget fönsterbord.

 

Nej, jag är inte intresserad av att din 90 år gamla farmor också sitter i rullstol och därför vet du precis hur det känns.

 

Om du inte är tjej mellan 20-30 och bjuder på en snabbis på handikapptoan så håll tassarna borta! Nej, jag vill inte bli tallad på, inte på axeln, inte på benen, definitivt inte på huvudet och inte händerna heller. Du går inte och tallar på andra okända människor på måfå, eller?

 

Kom inte fram till mig om det enda du vill säga är "vad fint att såna som du också är ute på krogen!". Fattar du inte själv hur nedlåtande och korkat det låter så är jag faktiskt fascinerad av att såna som DU är ute.

 

Nej, du älskar inte mig. Du älskar inte alla handikappade, bara för att de är handikappade. Du känner inte mig och jag gillar inte ens dig. Personligen så har jag grundinställningen att jag hatar alla från början, vilket ändras mycket snabbt om du beter dig som folk.
En liten bonus är att jag absolut inte vill kramas med dig, och inte pussas heller, oavsett hur full och kärleksfull mot alla handikappade du är. Ja, jag använder h-ordet här då de flesta fortfarande gör det.

 

Huka dig inte när du pratar med mig för att få samma ögonnivå, det gör man med barn. Det verkar respektfullt men det är det inte. Ett tips är att stå framför och ta ett halvt steg tillbaka, på det sättet jämnar man ut ögonnivåskillnaden. Snälla, stå inte heller på sidan, jag är inte Linda Blair och kan inte rotera mitt huvud som hon.

 

Möter du en blind/synskadad person som du känner igen, presentera dig med förnamn. Tänk på att personen förmodligen har flera hundra röster att känna igen. Om du bara säger "Tjena Pelle, det är Kalle" så underlättar du enormt.

 

En stor nyhet!!! Du FÅR använda handikapptoaletten! De är till för alla, inte bara "muppar". Däremot kan det vara respektfullt att byta kö och ställa sig i vanlig toalettkö OM någon funktionshindrad person kommer då denna inte kan välja kö.
Titta inte snett på till synes "friska" människor som lämnar en handikapptoa. Du vet inte ett skit om personen. Många har dolda funktionsnedsättningar. Har man exempelvis svår IBS, har man ibland sekunder på sig att uppsöka toalett innan det "händer en olycka". Där är de mer sällan besökta handikapptoaletterna guld värda.

 

Alla människor kan inte skaka hand. Där finns det olika åsikter om hur man ska hälsa. Jag tycker att en lätt bugning och ett hej, följt av presentation räcker. Man kan även lägga en fast men kortvarig hand på handen. Något som jag personligen tycker är "a big no no" är en klapp på axeln eller något lika "uppmuntrande".

 

Vi är alla människor och bara för att jag sitter under din ögonhöjdsnivå betyder inte att du inte kan kommunicera med mig. Fråga gärna mig och inte mitt sällskap vad jag vill ha för fika.

 

Hur otroligt det än låter så umgås jag faktiskt med "friska" människor privat, utan att de måste jobba med mig. Jag till och med, hör och häpna, dejtar "friska" människor.
Att råstöta på mitt kvinnliga sällskap mitt framför näsan på mig är förbannat respektlöst, att försöka övertala sällskapet att dumpa mig och följa med är inte heller så lyckat, är direkt kränkande mot mig som person och leder ofta till personskador.
Känn av eller FRÅGA vilken slags relation man har. Så gör man med alla människor.

 

Om du inte vill att jag ska fråga dig hur du gör när du rakar fittan så fråga inte mig hur jag gör när jag rakar skägget. Det är inte din sak.

 

Jag är ingen jävla möbel! Min stol tillhör mig. Du är inte välkommen att luta dig mot den, inte lägga dina armar på mitt ryggstöd eller ställa din öl där. Tänk även på att jag normalt har din feta röv i ansiktshöjd. Jag vill inte ha närkontakt med den, lovar.

 

Så där ja. Nu kommer jag inte på så många fler situationer, för tillfället. Om människor hade lite vett i huvudet så skulle ju inte detta eminenta upplysningsmaterial behövas. Se det gärna lite som en tankeställare. Alla är vi människor och vill bli behandlade någorlunda lika, så nästa gång du är osäker, tänk på människan du möter som en vanlig människa, som du själv.


This is Tellus calling.... Good night for now....