Teflon Tom

Teflon Tom kallar de mig. Tom, en förkortning av Tomas. Teflon för att saker och ting helt enkelt inte fastnar så lätt. Oftast.
 
Du kan slänga vilken verbal dynga du vill på mig, förolämpa mig på alla möjliga sätt. Det gör ingenting. Så länge jag fortfarande har min självkänsla kvar så rör det mig inte i ryggen. Jag är som en anka, allt bara rinner av. Oftast.
 
Att vara oförskämd mot mig fungerar inte. Att kalla mig för det ena eller andra fungerar inte om glåporden inte stämmer. Att sprida rykten om mig fungerar inte så länge det inte ligger någon sanning i dem. Oftast.
 
Men ord kan vara som kokande vatten ibland. Även om vattnet rinner av ens blottade hud efter bara någn tiondels sekund, så gör det likförbannat jävligt ont att få det på huden. Och det lämnar oftast fula brännmärken.
 

Det finns några saker som jag fortfarande, efter snart 44 år av existens har svårt att förlika mig med.

 

Jag har fortfarande svårt att ta när människor ifrågasätter mitt intellekt bara för att jag inte delar deras åsikter.

Jag har fortfarande svårt att ta när man förutsätter att jag inte är kapabel till saker på grund av mina förmodade fysiska begränsningar, särskilt när man inte vet någonting om dem.

Jag har fortfarande svårt att ta när en vacker kvinna kastrerar mig verbalt genom att förminska min manlighet uteslutande felaktigt baserat på min funktionsnedsättning.

Jag har fortfarande svårt att ta när jag får blicken av medlidande från någon som inte vet någonting om mig som person.

 

Som sagt. Vattnet rinner av snabbt. Men jag märker att ärren börjar bli många nu, så pass många att känseln börjar försvinna. Frågan är vad som händer när känseln är helt borta.
Blir jag blott en ärrad hög av dött kött?

 

This is Tellus calling.... Good night for now....