Alphadial

Våra lagar har sina rötter i en grundlag från 1809 med mindre justeringar av rättspraxis sedan dess, med endast en större ändring 1974.

Det är rätt uppenbart att den gemene Svensken sällan håller med om de lagtolkningar våra jurister gör. Vi vet att juristerna endast gör sina jobb och oftast tolkar lagen på ett helt korrekt sätt. Men om majoriteten av medborgarna inser detta men ändå inte håller med om utfallet så är det ju själva lagarna som är felaktiga och inte tolkningen eller tillämpningen av dem.

Jag blir alltid lite illa berörd när vi Nämndemän i våra Tingsrätter dömer personer för ibland grova brott till kännbara påföljder, enbart baserat på fakta, folkvett och livserfarenhet, för att sedan läsa om att att Hovrätten med sina högutbildade jurister mildrar påföljden avsevärt eller friar personen helt.

Det gör ont när jag läser att mina Nämndemannakollegor dömt någon till livstids fängelse för bestialiskt mord av sin flickvän, och där Hovrätten mildrar straffet till 18 år, vilket i praktiken innebär att han är ute efter 12.
Och där talar vi om en person som inte visar några tecken på ånger och själv har sagt att "Hon förtjänade det".

Det gör samtidigt ont när Tingsrätten frikänner människor som självmedicinerar med "narkotikaklassade ämnen" för att på grund av svåra kroniska smärtor kunna få lindring och kunna leva ett normalt liv, och Hovrätten sedan dömer dem till ett liv av smärta eller "kriminalitet".
Enligt min mening borde det inte klassas som ett brott om det inte finns något "offer".

Det finns många exempel på hur snedvriden vår lagstiftning är ibland och jag tycker faktiskt att politikerna borde lyssna mer på hur folket vill utforma lagarna. Vi folkvalda Nämndemän finns nära "folket" och tycker oftast som "folket", så borde inte juristerna i Hovrätten och Högsta Domstolen ta lärdom av oss?

This is Tellus calling.... Good night for now....