"Surpitten" tittar på Melodifestivalen, del 2

I denna mycket uppskattade, efterlängtade och något intimiderande miniserie av hysteriskt träffande blogginlägg kommer här del 2 av galenskapen.

 

Först och främst, till er som kallar Melodifestivalen för "mellon" vill jag med all respekt jag bara lyckas få fram säga "Go fuck yourself!".

J.R.R. Tolkien lär oss att "mellon" betyder "vän" på Sindarin (alvernas språk).

Någon annan användning av ordet finns inte om man inte är elev i förskoleklassen "Nyckelpigan" eller bara allmänt mentalt efterbliven.

Säg efter mig. Det heter Melodifestivalen. Det är inte så svårt, jag lovar.

 

Så, nu till kvällens fårskock.

 

Melodi nr 1.

"Forever starts today" - Linus Svenning

Jag avskyr, jag menar fullständigt AVSKYR såna här gullgossar som Linus. Mest för att såna som han får ligga så mycket mer än jag, trots att jag sjunger bättre än han, har snyggare gaddningar än han och trots att jag inte ser ut som Petter som missbrukat Cortison.

Hade låten varit framförd av en irländare med 2-dagars skäggstubb och sångröst så hade det kunnat bli riktigt bra, men blir bara platt med herr Smilgrop Mysbjörnsson.

Ett plus för koreografin dock. De brinnande soptunnorna hörde verkligen hemma i Rosengård. Jag väntade bara på en brinnande bil som skulle rulla in på scenen.

 

Melodi nr 2.

"Där och då med dig" - Emelie Irewald

Och kvällens pris för snyggast bröstknull går till......

Ja, just det. Emelie har nog kommit till fel studio. Auditionen till nästa uppsättninng av musikalen "Cats" var 2 dörrar längre bort. Lite taskigt av de som valde ut reprissnuttarna att välja ut just den 10 sekunders sekvens där hon sjöng exceptionellt falskt, och visa den om och om igen.

Ja, jag vet inte vad jag kan säga mer än att klyftan var det klart bästa med hela framförandet.

 

Melodi nr 3.

"Groupie" - Samir & Viktor

Nu vet jag inte om grabbarna vet vad en "groupie" betyder eller om de medvetet leker med ordet.

Groupie är ett ord som beskriver en ofta alldeles för ung tjej som dyrkar ett band, besöker alla konserter, åker med på turnéer och får i många fall tillgodose bandmedlemmarnas alla "behov".

Att man idag sjöng om att "I kväll är det fest. Vi ska TA en groupie." tolkar jag på ett ganska uppenbart sätt. Man får ju verkligen hoppas att groupien är med på det hela.

Tyvärr kommer denna låt bli en sommarplåga i år, grabbarna kommer att få groupies. Mången groupies kommer att bli tagna.

 

Melodi nr 4.

"If I was God for one day" - Neverstore

Nej, snälla, nej! Grabbarna har tagit alla "movesen" från Green Day, sångmimiken från Blink 182 och gitarrerna från ett överskottslager i Köping. Nej, det är INTE punk att sjunga kärlekslåtar, det är INTE punk att spela tremolo-ljudet kopierat från Green Day på en gammal Hagström.

Att de dessutom blir presenterade som punk/rockband blir bara skrattretande.

If I was God for one day, I would take away your instruments. Forever.

 

Melodi nr 5.

"Nonetheless" – Marie Bergman & Sanne Salomonsen

På uppmaning av Pensionärernas Riksorganisation och mot vilda protester från höftsoperationsavdelningarna i både Sverige och Danmark har man nu lyckats att gräva upp två fina exemplar av Lucy, fått på dem leopardpäls och placerat dem i en soffa, där de unisont sjöng något som liknande hästgödsel-country från Burträsk.

Detta utan att bry sig det minsta om trivialiteter som olika stämmor, olika frasering eller oktavskifte.

Det enda positiva med spektaklet är faktumet att de båda överlevde numret utan att dö av hög ålder samt att skinnsoffan var snygg.

 

Melodi nr 6.

"Möt mig i Gamla Stan" – Magnus Carlsson

Borde egentligen heta "Möt mig på herrtoaletten", fast det vore ju osmakligt att sjunga. Ja ja ja, bua hur mycket ni vill.

Nejdå, Magnus kan sin sak. Han är ett proffs enda ut i sina nagelförlängningar. Han och dansarna bjuder på ett klassiskt schlagernummer i up-tempo-schlager-disco-anda.

Magnus Carlsson är som en Big Mac, man vet vad man får, varken mer eller mindre, och det är rätt gott ibland.

Att jag sedan har god lust att göra rätt onda saker med stylisten är en historia för sig. Om det finns något slags rättvisa i detta Universum eller något slags Högre Makt så hoppas jag att personen ansvarig för Magnus utstyrsel bjuds på ett par veckors intensiv analklåda, kanske även en smärtsam vagel på höger öga, följd av 3 månaders sura uppstötningar och prematur ejakulation i något år framöver.

Jag menar, seriöst: kavaj, frack-skjorta med slips, något slags haremsbyxor och kängor? Skjut mig, någon! Byxorna var skrattretande, det såg ut som att han hade stjärten fram samtidigt som frack-skjortan fladdrade bakom som något slags bortglömt toalettpapper från senaste toalettbesöket.

 

Melodi nr 7.

"Don't Stop Believing" – Mariette

Jag kan bestämt säga att tag tyckte mig se Loreen sitta i publiken och ropa någon om att hon ville ha sina kläder tillbaka. Okej, det funkade 2012, en gång. Man kanske ska köra på ett vinnande koncept?

Problemet ligger dock i att Mariette är lika cool som bokhyllan Billy, lika talangfull som en begravningsentreprenör, lika röststark som Stephen Hawking och lika enigmatisk som en näve snabbmakaroner.

Hade låten gjorts utan fladdrande, svarta draglakan och av någon med styrka och personlighet i rösten (tänk Annie Lennox) så hade det blivit en världshit, så bra är låten. Nu blev det bara en kopia... med dreads.

 

Filippa Bark börjar faktiskt växa in i den knasiga rollen som praktikant, fast hon är fortfarande farligt nära att håna "outsiders". Så härligt politiskt inkorrekt!

 

Kvällens höjdpunkter var nog klart Åkarp-videon och cykelskämtet....... och så brösten förstås......

 

This is Tellus calling.... Good night for now....