05 AM

Ibland, faktiskt ganska ofta, får man de absolut mest brillianta idéerna sent, sent på natten. Eller snarare tidigt, tidigt på morgonen, precis runt 5-snåret då jag börjar komma överens med min kropp om att man faktiskt borde stänga av systemet i några timmar och låta kroppen vila inför morgondagens utmaningar.

Då, precis då sätter tankarna igång och de mest fantastiska idéer föds, livsprojekt startas och självriktade löften ges. Allt blir glasklart, allt kommer att lösa sig och riktlinjer samt tillvägagångssätt sätts upp i huvudet, i en lös men samtidigt oerhört detaljerad plan.

Det svåra är att, när man sedan vaknar på morgonen, fullfölja planerna och göra verklighet att denna personliga världserövring.

 

Som några av mina kära läsare kanske märkt så har mitt personliga liv varit ett rent helvete under de senaste åren. Det har varit en konstant kamp för att hitta något slags glädje och mening i min tillvaro, tyvärr utan framgång. Av olika anledningar har det varit grymt tungt, det är det fortfarande. De extremt mörka tankarna finns där hela tiden, varje minut.

Varenda kväll kämpar jag mot viljan att ta den lätta vägen, att avsluta allt, här och nu.

Även i skrivande stund...

 

Men i natt hände något. Efter ett par timmars brottningsmatch mot min numera goda vän Ångesten kändes det som att en lösning kanske finns där. Just i ett ögonblick av ovanstående klarhet vågade jag att ge mig själv ett löfte.

Jag har alltid varit en person som aldrig ger upp, ingen "quitter". Därför gav jag mig själv ett år i present. Inslaget i svart pappper med en blodröd rosett finns de här nu, de 407 dagarna av mitt livsprojekt, min deadline.

 

Så, jag tänker nu göra allt för att vända denna spiraltrappa som bara leder djupt neråt. Jag har nått botten, jag står här just nu och tittar upp. Längtar efter att få sticka upp huvudet över kanten, titta runt, och finna en minsta mening att vilja ta sig upp.

Ibland måste man nå botten, se sitt liv rinna ut i kvicksanden för att kunna ta spjärn och stöta ifrån med benen.

 

Jag har alltid trott att jag kommer att tillhöra "Club 42". Kanske är det så, men jag kommer att göra allt för att 2015 ska bli ett bra år, kanske det bästa någonsin.... kanske det sista.... förhoppningsvis inte...

 

This is Tellus calling.... Good night for now....