II
Du finns under min hud. Smeker mitt innandöme som en grå skugga av min framtid. Egentligen helt harmlös, men mörk och påtaglig. Du förändrar omedvetet mitt liv. Du står ofta i vägen för mina imaginära hjältedåd. Du sätter små krokben framför mina fumlande fötter och lyckas att fälla mig otaliga gånger. Jag vet att du inte menar att göra mig illa, det ligger bara i din natur och är en del av dig. Utan dig skulle mitt liv se annorlunda ut. Utan dig skulle jag ha en bättre barndom. Utan dig skulle jag välja ett annat yrke. Utan dig skulle jag inte behöva något hem. Utan dig skulle jag kunna få ut musiken i mitt huvud, utan kompromisser och begränsningar. Utan dig skulle jag kunna älska den jag vill älska. Utan dig skulle jag låta samma person att älska mig. Utan dig skulle jag vara överallt och ingenstans. Utan dig skulle jag hata mindre, särskilt mig själv. Utan dig skulle jag vara rädd för döden.
Men du kan inte förgöra mig. Vad du än gör kan du inte ta bort min stolthet. Du kan inte bryta ner min personlighet. Du kan aldrig beröva mig min manlighet. Du måste förstå att även om du är en del av mitt liv så kommer du aldrig att betyda något, det har du aldrig gjort. Fast du kommer aldrig att bli min vän, räkna aldrig med det. Du är skiten under arbetarnaglarna. Nödvändig men fullständigt betydelselös.
Jag ser att du ler mot mig nu, med ditt falska flin. Men jag ler inte tillbaka.
This is Tellus calling.... Good night for now....