Berättelsen om Jutte

Det här är en ganska kort och tillsynes helt onödig berättelse om Jutte. Den hamnade på denna lilla sida av ren slump, den var egentligen menad att sättas i tryck, som en bok, eller i bästa fall bokserie som i framtiden skulle inbringa den falskt blygsamma författaren offantliga summor med pengar, jorden-runt-resor, sexuellt umgänge med tvillingar på offentliga platser samt obegränsade mängder med Valrhona-choklad.
I lagom tid för att hinna undvika ovanstående vansinne insåg författaren att berättelsen i sin helhet led av akut brist på trollstavar, spetsiga hattar, små, fula, runda jävla glasögon samt brinnande-vagina-liiknande ögon i toppen av svartoxiderade torn innehållande små, skäggiga män i nattlinnen.

Just på grund av dessa små brister avbokades det ultrabilliga tryckeriet i Polen och planerna på ett färgglatt omslag gick i kras, vilket ni, ja, just ni, bloggens läsare kan vara glada för (era snåla blodsugare... hihi...).

Ja, och vem är då Jutte? Han heter ju egentligen inte Jutte, det är bara en förkortning för Juventus den IX Adolf, vilket är hans fulla, eller i alla fall minst salongsberusade namn.
Jutte är dock en alldeles lagom lång förkortning, särskilt med tanke på att författaren inte har någon större lust att skriva ut ovanstående 21-bokstävers harang varje gång Juttes namn ska nämnas.

Jutte är en lagom lång, något bred individ i sina bästa år. Han lever ett stilla liv i sin luftiga lilla etta i storstaden. Han har en innehållsrik utsikt över omgivningen och försöker njuta av tillvaron.
I hela hans liv har han inte behövt göra så mycket. På sistone har han till och med börjat fundera på om meningen med hela hans existens är just att bara finnas till.

Juttes stora intressen är få men intensiva. Till de största hör promenader i lägenheten samt spenat.
Till hans stora lycka får han bejaka och utöva sina intressen dagligen då han får besök av Dr Andersson.

Doktorn och Jutte har känt varandra i hela Juttes liv och blivit goda vänner genom åren. Man kan säga att Jutte jobbar åt doktorn, i alla fall på sätt och vis. För sina insatser brukar han få mat, mest sallad och morötter, men ibland även gurka, majs samt en och annan ostbåge.
För all denna obegränsade flod a god mat behöver inte Jutte göra så mycket. Doktorn brukar som sagt hälsa på Jutte i hans lägenhet lite då och då för att ägna sig åt de märkligaste saker.
Ibland brukar han raka bort en liten bit av Juttes päls och droppa på konstiga vätskor. Inget märvärdigt egentligen, oftast gör det ingenting, men ibland kan det klia och göra ont just på det stället.

Jutte kan faktiskt minnas en gång när han fick en liten spruta i stjärten och tappade all päls dagen efter. Han såg jätterolig ut, helt rosa, vilket fick Ebba, tjejen i lägenheten bredvid att börja hosta blod av allt skratt.
Ebba finns tyvärr inte längre, hon måste ha ätit alldeles för mycket av alla de morötter hon fick dagen innan hon dog. Jutte saknar henne ibland.

Idag ska Jutte få träffa sin vän igen. Han har redan i förväg fått sin lön, massor med doftande gurka och det bästa han vet: ett helt berg med spenat!
Gurkan hade han lite svårt att äta, han har ju inga tänder längre, de försvann någon gång för ett par dagar sedan och han kan inte hitta dem, hur mycket han än försöker. Dessutom gör den konstiga lilla bollen han fått i nacken svårt att tugga. Men spenat går fortfarande bra!

Efter hela morgonens promenerande och spenattuggande är det nu äntligen dags för besök.
Doktorn kom som vanligt i tid men måste haft lite bråttom, för han gav Jutte en mysig klapp och en liten spruta, utan att ens tänka på att rengöra pälsen, som han normalt brukar göra. Äh, han måste ha glömt!

Eller så var han bara trött, precis som Jutte känner sig just nu. Jättetrött, och varm i hela kroppen. Undrar om han börjar bli förkyld? Konstigt!
Nej, nu vill han ju sova, usch så trött! Inte sova nu! Mer spenat! Nej, okej, bara en liten tupplur... bara... en... liten... tuppppp......

This is Tellus calling.... Good night for now....