What's in it for me?

What's in it for me?
Det är en fråga jag tyvärr ställt mig rätt ofta på senare tid. Eller snarare, vad får jag ut av mitt agerande?
Jag har i hela mitt liv levt efter mottot: att alltid vara sig själv, aldrig låtsas vara någon man inte är. I mitt naiva lilla sinne har jag trott att det till slut skulle uppskattas och att människor skulle uppfatta mig som en ärlig, öppen själ. Med 38 års erfarenhet kan jag nu säga att så är inte fallet. I det samhälle vi lever i måste man ständigt urkundsförfalska sin identitet för att få något slags vinning.

Låt oss ta några exempel:

Arbete
Man ska alltid, oavsett arbete, visa upp allt bra man gör. Man ska visa sig vara fantastisk på det man gör och helt oumbärlig för företaget. Fel existerar inte, men om de nu skulle smyga sig in i det perfekta maskineriet så undanröjs de med en seriemördares säkerhet. Man skyller på någon annan, datorerna eller i värsta fall vårt politiska system.

Eget företagande
Är man egen företagare måste man alltid framstå som framgångsrik. Jag känner många företagare som driver framgångsrika verksamheter som knappt har pengar till hyran. Att firman går dåligt under vissa perioder talas det inte om alls. Icke-framgång är en svaghet. Svaghet ger misstankar om dålig kvalitet, vilket i sin tur ger färre kunder.

Kvinnor
En sak är säker: kvinnor VILL att man ska ljuga sig blå för dem. Säger man på dejten att man är en mjuk kille som vill ha ett långvarigt förhållande, älskar barn och vill helst bo på landet, får man garanterat napp. Trots att tjejerna VET att 99% av männen som kör denna skådespel ljuger sig turkosa och kommer förmodligen aldrig höra av sig efter första heta natten.
Annars kan man köpa ett par flaskor skumpa på krogen, bjuda alla i baren och låtsas att man är ett astätt pokerproffs. Det funkar, tro mig. Den svenska kvinnan indelas i 2 kategorier: antingen en golddigger eller tråkig hemmafru. Missuppfatta mig rätt, jag tycker inte att det är något fel på någon av dessa. Jag har träffat tusentals kvinnor och endast ett fåtal som inte tillhört någon av dessa grupper.

Framgång inom musik, sport, konst
Är man en person  som har ett kreativt liv eller arbete måste man oavbrutet visa upp sig och hävda sig. ATt man har haft flera utställningar, ens låt har spelats på radion eller att man fick EM-silver 1991 har grymt stor betydelse.
Har man dessutom festat hos Bindefeldt, är kompis med Dregen eller hejat på primsessan Madeleine är man ju en mycket "finare" person automatiskt.

Så, vad ska en loser som jag göra? Jag har varit 100% ärlig mot alla människor jag mött på mitt livs slingrande stig. Tyvärr har inte detta lett till någon framgång.

Nu är jag vid ett vägval. Vägen jag går på blir till en korsning. Vi korsningen ser jag en möglig trästolpe, den har stått här länge. Det är insektsäten och lite skev, men med en grym stolthet lyckas den bära upp de små träskyltarna som spretar ut mot de tre vägarna framför mig. Skyltarna varslar med en stretfull envishet om att de är slutgiltiga och bjuder inte på något misstag.

Skylten som följer min väg och leder rakt fram är ren och välputsad, som om många gått förbi den och utan närmare eftertanke torkat av den med en utsvängd trenchcoat. På den står det helt enkelt HONESTY.
Varför det står just på engelska vet jag inte, kanske för att ÄRLIGHET är ett längre ord och skulle med all sannolikhet inte få plats på skylten.

Skylten som pekar till vänster är mörk och skitig, full av svek och brutna löften. Den är nedfläckad med blod och tårar, men på något perverst, oförklarligt sätt är den otroligt välkomnande och vacker i sin skitiga enkelhet.
På den står det SOLUTION.

Sedan har vi den högra skylten. Den som utmärker sig mest, som vill synas, och lyckas med det. Den är guldglänsande och doftar dyr champagne och tjejig parfym. Den pekar mot en gata som redan innan krönet bekläs med rosor. Den kallas SUCCESS.

Den fjärde skylten är tom, lika tom och innehållslös som mitt liv hittills, som den väg jag vandrat på under de senaste åren.

Jag står här, sätter mig intill skylten, tar upp min lagom avslagna Loka och gårdagens baguette med salami och brieost, börjar tugga på kanten och tänka på det som måste göras. Jag måste välja en väg och samtidigt välja bort två, då dessa vägar aldrig korsas eller sammanfaller.

Det är ett svårt val... det är mitt enda val...

Vad tycker ni?

This is Tellus calling.... Good night for now....

#1 - - Therese:

jadu Tomas.. Inte lätt.. Jag valde man och barn å de käpprätt åt helvete.. Sen valde jag mig själv, förlora 95% av mina vänner.. Men känner trots det en glädje jag aldrig känt förr.. Människan utvecklas, du är en smart kille, de gör valet svårare skulle jag gissa.. Vad du än väljer så var det rätt just då i det ögonblicket.. Oavsett om de går åt helvete eller ej ;)