1/4
Varje bloggskrivare måste ju känna sig som Hugh Hefner. Jag menar att efter ett tag (eller som i Hef's fall med åldern) känner man att man så gärna vill prestera, man har viljan och verktygen, men de räcker inte enda fram.
Man vill så gärna skriva, men det paradoxala i kråksången är att ju mer man har att göra, desto mindre tid har man att skriva om det man gör.
Jag ska återigen FÖRSÖKA att inmundiga inspirationens Viagra och återuppta skrivandet. Jag lovar inget, förutom avslagen humor och långsökta liknelser, så klart.
Slutligen måste jag ju bara tacka alla mina vänner för den fina uppvaktningen och alla gratulationerna i samband med min påstådda tillökning. Hoppas nu att alla eventuella rykten och spekulationer omvandlas till ett gapskratt eller åtminstonde ett litet leende när jag nu ber alla mina kära läsare att begrunda inläggets datum...
Återkommer snarast...
This is Tellus calling.... Good night for now....