Alphadial

Man har oftast ett testamente, en sista vilja. Man har oftast talat om för sina släktingar hur man vill ha det och vad som händer när den dagen kommer.

Men om olyckan nu skulle vara framme och man i ung ålder tvingas att "checka ut"?

I dagens informationssamhälle lever vi nog kvar mycket längre än i det fysiska livet. Kanske t.o.m. längre än önskvärt. Jag tänker på alla de digitala avtryck vi lämnar efter oss. Hundratals av bilder på oss kommer att finnas kvar i cyberrymden. Våra vänner kommer att påminnas om vår existens så fort de loggar in på Facebook eller Instagram, på gott och ont, mest ont.

Alla konton man skapat, mail, dejtingsajter, klubbar, tjänster kommer förmodligen aldrig att avslutas, för vem känner till våra lösenord och koder?

Vad döljer sig på hårddiskarna av våra datorer? Finns det hemliga dagböcker, länkar till någon BDSM-butik eller sovrumsbilder som aldrig borde ha tagits? 

Kommer någon främmande person, eller ännu värre, en nära släktinng, att hitta våra leksaker i nattbordslådan?

Kommer någon att hitta den där kärleksdikten på baksidan av ett blekt fotografi av någon vi varit kära i i hemlighet?

Vad kommer att uppdagas, vad kommer att avslöjas, vilka sanningar kommer fram?

Fast vem bryr sig egentligen?

Till slut ett favoritcitat:  “People who are afraid of death are afraid of life”.

This is Tellus calling.... Good night for now....