Alphadial

Folkdebilitet upprör mig. Korkade, inskränkta människor som ofta bär ett glittande par skygglappar och tror på allt man eller medierna tutar i dem utan att med kunskap i basen bilda sig sin egen uppfattning.

Orättvisor upprör mig. När människor p.g.a. åsikter, kön, hudfärg, sexuell läggning, eller funktionshinder särbehandlas. Nu menar jag inte diskrimineras, utan särbehandlas.
Skillnad? En särbehandling behöver inte vara negativ. Men enligt mig är ALL särbehandling negativ om man tänker efter.

Stereotyper upprör mig. Eller snarare stereotypt tänkande. Bara för att man vill leva sitt liv på något speciellt sätt så betyder ju inte det att det är det "ultimata" och rätta sättet.
Vi är riktigt usla på att förstå varandras olikheter i Sverige. Högsta drömmen för 99% av alla jag känner är familj, barn, ett litet hus på landet och en Volvo. Tyvärr så är just dessa människor helt oförstående till att man inte delar deras dröm.
Man SKA vilja ha det så, för att det är NORMALT. Annars är man konstig.

Begränsningar upprör mig. Att man p.g.a. andra människor, myndigheter eller korkade lagar begränsas i sitt liv. Bara en sån enkel sak som öppettider på krogen (Västeråskrogar stänger 02). Vill jag som gäst festa längre och krogen vill ha öppet längre så ska det vara upp till ägaren och inte till några översittartanter i Kommunfullmäktige.
Vi möter på begränsningar i vår vardag hela tiden. Allt från SJ-tåg som är försenade och begränsar oss i utnyttjandet av vår fritid till att ICA-butiken inte tar in tillräckligt med en viss sås så att middagsplanerna blir förstörda.
Ja, jag vet, det är bagateller, men om man stöter på många sådana bagateller under en dag så blir det lätt en stor "baguette" till slut.

This is Tellus calling.... Good night for now....