Alphadial

Hur väl tror ni att ni, mina vänner känner mig?
Jag är alltid mig själv, självklart. Men man kanske inte alltid visar alla sina sidor.
Jag menar, man kanske uppfattas som en tillbakadragen, inåtriktad person, som innerst inne är väldigt kärleksfull, extrovert och givmild? Eller en person som verkar vara öppen och social, men i själva verket har mörka tankar och hemligheter?

Personligen så snackar jag nog mycket, ibland lite för mycket. Jag har märkt att människor runtom mig ibland tar det jag säger på lite för mycket allvar, kanske för att det förväntas att en gubbe i min ålder ska vara seriös och saklig.
Nej, kära vänner. Mycket av det jag säger är faktiskt en fasad, en humoristisk underverklighet i mitt liv. Jag har människor omkring mig under en stor del av dygnet. För att få behålla mina innersta, privata tankar måste jag ibland kläcka ur mig något luddigt, annorlunda och ibland även lite chockerande, ja, rent utav provocerande.
Detta mest för att förvirra och förvilla.

Men jag tror att många skulle bli förvånade om de fick en inblick i mina innersta tankar, drömmar, värderingar. Det som jag verkligen vill ha och det som jag verkligen vill göra. Det jag innerst inne känner och tänker på väldigt ofta. Så jag behåller allt det för mig själv, ett tag till...

This is Tellus calling.... Good night for now....