Alphadial

Våra tunga resväskor kan innehålla allt möjligt, en dålig barndom, mobbning, föräldrar med olika problem, olycklig kärlek, eller flera stycken av dem, jobbiga uppbrott, förhastade beslut eller oavslutade falväl.

De flesta av oss släpar på dessa koffertar under lång tid. Man låtsas att allt är bra och lever sitt liv som om allt var glömt och förbi. Det är det sällan, jag vet.

Det har tagit mig många år att "komma över" saker, och det har inte varit någon dans på blommor. Fortfarande sitter det kvar saker som förmodligen aldrig kommer att försvinna.

Men man måste lära sig att släppa saker. Saker som minnen, känslor och människor. Man måste till slut släppa ilskan mot dem som en gång bedragit en, man måste till slut ta itu med känslorna av skam eller ångest för något vi själva gjort, man måste till slut konfrontera de minnen vi har och omvandla dem till något lärorikt, man måste till slut släppa dem man älskar fria.

Vi är alla unika, vi är alla fantastiska, vi är dock inte felfria, ingen är felfri. Älska därför dig själv, med alla små egenhetet du har. Förlåt dig själv och andra för det som hänt, lär dig att uppskatta det lustiga i obekväma situationer och andra människors agerande.

Du är en perfekt version av dig själv, det blir inte bättre än så!

This is Tellus calling.... Good night for now....