Det lilla fröet
Det finns ett litet frö i varje människa. Det är väldigt litet och påverkbart från början, har en svagt lila färg och tycker om värme, omvårdnad samt lite tårar för att kunna gro och utvecklas.
Det lilla fröet är strategiskt placerat väldigt nära våra hjärtan, mest för att kunna ge sig tillkänna om något är fel.
Fröet låter oss att lyssna extra intensivt ibland, och ibland tappa hörseln helt. Det låter oss att se saker med vidöppna ögon, ibland genom färgade linser, ibland svarta, ibland röda, ibland i den vackraste nyans av vemodigt azurblå. Men det låter oss aldrig blunda.
Fröet låter oss känna värmen av stödjande ord och en annan människas välmenande beröring, men även smärta och förödelse, svält och död. Från en varm säng och sin älskades lena omfamning till stålets slutgiltiga snittyta.
Fröet låter oss smaka på allt det saftigt söta i livets skafferi, kärniga, blekgula russin av gamla minnen, syrliga stunder då vi kanske försökte blunda, besk eftersmak av tårar som inte hunnit torka bort helt från vår barndoms bekymrade kinder.
Ibland låter det oss känna metallsmak i munnen, och trots att vi mycket väl vet att smaken kanske är det sista vi kommer att smaka, så sväljer vi i förhoppniing om en munfull till.
Fröet låter oss njuta av fantastiska dofter, av frihet, bekräftelse och tillgivenhet, men även sjunka in i en kloak av rädsla och osäkerhet. En kloak som vi oftast gör allt för att förtränga.
Det lilla omärkkbara men så otroligt viktiga fröet finns med oss genom hela livet, växer och omfamnar våra hjärtan med sina glänsande skott när vi gör någonting rätt samt sticker till oss när vi gör något dumt eller orättvisst.
Skotten växer till sig genom åren, och blir med rätt behandling, till en kraftig planta, som en skyddande korg till våra tyngda, pulserande blodpumpar. Men ibland blir plantan något för kraftig och kväver det liv, den passion som fanns där från början.
Ge mig en mindre kraftig planta, en planta som låter mig andas ibland, en planta som låter mig agera annorlunda ibland, en planta som ibland låter mig blunda... eller ett helt nytt stolthetsfrö...
This is Tellus calling.... Good night for now....