Om blandrelationer

Jag funderar mycket på det där med relationer just nu, så kallade blandförhållanden. Nu syftar jag inte på ras eller hudfärg, inte heller på åldersskillnader. Jag syftar på mupp - icke-mupp relattioner.

Ponera att en person har ett funktionshinder, t.ex. att man är rullstolsburen och har dålig styrka i kroppens muskler. Ponera att denna person träffar en tänkbar livspartner.
Dessa två intet ont anande individer kanske träffas som vänner, kanske till och med hittar på något roligt tillsammans, kanske rent utav går på en dejt!

Ponera att rullstols-Lisa nu är på väg att bli tillsammans med gående-Pelle. Där blir det kortslutning för mig!
Jag menar, om man vill bli tillsammans med någon så måste man ju tycka väldigt mycket om den. Ja, kanske till och med vara kär eller älska personen ifråga.
Varför då vilja göra denne illa? Varför tvinga denne att behöva stå ut med de begränsningar som finns? Även om de är få?
Lisa kanske aldrig kan åka med på Pelles fjällvandringar eller utlandsresor till Barcelona. Lisa kanske behöver hjälp med att ta cafébrickan eller skära köttbiten på restaurangen. Lisa kanske inte når till biljettluckan på bion. Lisa kanske har en personlig assistent som hjälper till med det hon inte klarar själv, då är ju ovanstående löst (förutom Barcelona då), men då utsätter hon ju Pelle för att behöva stå ut med en till, främmande person som inkräktar på deras liv.

Även om Lisa är världens bästa flickvän och klarar av det allra mesta själv så kommer hon aldrig, och då menar jag aldrig att vara en fullfjädrad människa som kan göra allt hon vill! Hon kan aldrig vara en vanlig flickvän, hon kan aldrig tävla mot andra, gående tjejer.
För någon gång i livet kommer det ett tillfälle då Pelle träffar en tjej som är precis lika underbar som Lisa, men kan gå.
Omedvetet KOMMER det då att födas en tanke. En tanke om det hela är värt det.
Vill hon verkligen utsätta Pelle för detta?

Nu tänker ni säkert att muppar ju kan dejta andra muppar. Så fucking gulligt! Men i de allra flesta fall funkar inte det praktiska. Ja, jag menar själva knullandet.

Det enda rätta kanske faktiskt är att Lisa får leva sitt liv ensam, med ega hinder, egna begränsningar.
Det är nog bäst så.

This is Tellus calling.... Good night for now....