Bikt
I katolska länder ser bikten annorlunda ut mot den protestantiska massbikten vi bedriver i vårt höstkalla land.
Man sätter sig i ett litet, trångt träbås, eller snarare knäar. Man öppnar en liten trälucka och har man tur så finns en präst på andra sidan träornamentet. Sedan ska man på ett rituellt sätt berätta för denne när man biktat sig senast, vad man gjort för ont sedan dess och hur mycket man ångrar sina misstag.
Prästen brukar då ta ett snabbsnack med sin osynliga "chef" och ge båsbesökaren syndaförlåtelse samt botgöring bestående av att man direkt efter besöket skall gå fram till altaret och i tystnad rabbla några små dikter (böner).
Sedan är allt frid och fröjd! Det är bara att gå hem och fortsätta synda.
Förlåt mig alphadial.blogg.se, ty jag har syndat.
Jag har inte skrivit ett enda ord sedan den 23 juni, men nu vill jag återigen släppa loss min syndighet genom att skriva om stora världsfrågor och ointressanta hårklyverier. Någon botgöring behöver jag inte. Internets gudar har genom sitt nära samarbete med Livet, under de senaste åren tänjt ut min ringmuskel till den milda grad att jag inte längre kan nyttja en barstol.
Följande har hänt sedan sist:
Musikarbetet fortskrider mycket långsamt.
Bil på gång. Borde vara klar inom någon månad.
Operation den 16e november.
Jag har numera en full t7,5 Holy Priest som anlitas flitigt.
Är f.n. sjukskriven 3 månader framåt (inget allvarligt, lovar).
Chocken över att jag i somras vägde över 90kg är lugnad. C:a 87 nu och på väg ner.
Det bor numera 409 älgar på min balkong.
Fortfarande singel. Hopplöst letandes efter någonting som ens kommer i närheten av den kärlek jag kännt en gång förut. Börjar få svårt att tro att jag någonsin kommer att hitta det.
Nya uppdateringar kommer inom kort! Det är mycket jag vill skriva om och mycket jag retar mig på.
Så lägg till denna blogg bland dina favoriter och kika in då och då.
This is Tellus calling.... Good night for now....